Det etablerade medierna vill gärna ha ett stort inflytande i vårt samhälle. De vill vara ”den tredje statsmakten”. De vill skapa opinion och vill gärna tala om för ”vanliga människor” hur verkligheten ser ut och vad vi ska tycka och tänka.
”Men media har fyra viktiga uppgifter som tidningsutgivarna, Svenska Journalistförbundet och Sveriges Radio ställt sig bakom och accepterat. Deras första uppgift är att informera folket om vad som händer i vårt land och i resten av världen. För att klara av detta gör det ett urval, och informerar oss bara om de mest relevanta sakerna och händelserna, för annars skulle det bli alldeles för mycket. Massmediernas andra viktiga uppgift är att kommentera och analysera det som dagligen sker i vårt samhälle och land. Det är då de ofta är ganska kritiska mot somliga saker. Att granska och kontrollera politiker (makthavare), organisationer, myndigheter och näringsliv är deras tredje uppgift. ”En politiker som inte förstår att mediernas bevakning i Sverige sker på det öppna demokratiska samhällets uppdrag borde kanske överväga sin roll som folkvald.” Här bör det ta stor användning av offentlighetsprincipen. Man kan ändå fråga sig om media verkligen granskar makthavarna mer än när de använt fel kontokort.
Medias fjärde uppgift är att fungera som en länk mellan folket och de utvalda politikerna som är väldigt viktig, eftersom detta möjliggör att politikerna vet vad folket vill och vice versa. Opinionsbildning som det kallas när en uppfattning är delad av ett stort antal personer, är sånt som media söker upp och framför. De underlättar kommunikationen mellan dessa grupper. Media är från detta perspektiv ett forum för politisk debatt. Det är bland annat här som media har en viktig roll, och tar då användning av yttringsfrihetslagen som bringar fram den fria åsiktsbildningen. Sveriges Radio och Television, till exempel, har i uppgift att neutralt driva sin verksamhet. ” läser jag .
”Deras första uppgift är att informera folket om vad som händer i vårt land”. Klarar etablerade medier av detta? Berättar de verkligen om vad som händer – hela sanningen, utan omskrivningar? Berättar de allt? Nej, det har ju blivit uppenbart att svenska etablerade medier undanhåller alltför mycket för svenska folket för att de ska uppfattas som trovärdiga.
”Massmediernas andra viktiga uppgift är att kommentera och analysera det som dagligen sker i vårt samhälle och land.” Men för att analysera och kommentera krävs ju att man rapporterar. När medierna inte rapporterar om viktiga skeende som påverkar vårt land och medborgarna så kan de ju inte analysera och kommentera!
”Att granska och kontrollera politiker (makthavare), organisationer, myndigheter och näringsliv är deras tredje uppgift.” Men … granskar de politiker och myndigheter? Jag upplever det mer som att de sitter i knäet på politikerna. Idag läser jag i spansk media:
”De senaste veckorna har en intressant skandal ställt denna typ av ”picaresca” på huvudet. Det handlar om den uppenbart falska Master som regionalpresidenten i Madrid Cristina Cifuentes ståtat med och som av allt att döma kommer att kosta henne posten. Det är särskilt intressant med tanke på att Cifuentes varit en av de hetaste kandidaterna att en dag ta över ledningen i regeringspartiet Partido Popular.
Cristina Cifuentes är den som haft ”oturen” att bli ertappad av duktika granskande journalister på El Diario.es och härvan utgör även ett svidande slag för det sedan tidigare skandalomsusade universitetet Juan Carlos I i Madrid. Det är dock bara toppen på ett isberg, som nu börjat smälta som en konsekvens av avslöjandena.
Både El Diario.es och andra granskande medier har nu satt fokus på de folkvaldas CV. Tidningen har bland annat kunnat påvisa att Cifuentes blåst upp sin meritlista på olika sätt under 25 år. Vidare har en högt uppsatt representant för Podemos i Galicien i dagarna tvingats avgå, för att han felaktigt angivit i sin CV att han hade civilingenjörsexamen.
Mer än en folkvald har de senaste veckorna hastigt justerat sin publicerade meritlista (läs: raderat innehåll). En av dem är ingen mindre än talmannen i parlamentet Ana Pastor. ”
Det handlar alltså om regionalpresidenten i Madrid, som har förfalskat betyg och sitt CV. Hon har varit en av de hetaste kandidaterna för att en dag ta över ledningen i regeringspartiet Partido Popular. Nu har medierna avslöjat hennes bluff. Medierna i Spanien har alltså gjort det som medier bör göra – granskat makten! Vem granskar makten i Sverige? Knappast de etablerade medierna!
”Medias fjärde uppgift är att fungera som en länk mellan folket och de utvalda politikerna som är väldigt viktig, eftersom detta möjliggör att politikerna vet vad folket vill och vice versa.” Men hur kan de bli en länk mellan makten och medborgarna när de inte granskar makten och inte berättar om vad som händer i Sverige?
Jag upplever det snarare som att de svenska etablerade medierna för en envägskommunikation – matar befolkningen med maktens budskap. De brister i sitt uppdrag och har förlorat sin status som ”den tredje statsmakten”. De är inte oberoende och ingen förmedlande länk! Det är därför som de alternativa sociala medierna har fått allt större betydelse och det är därför som politiker och befolkningen har helt olika bilder av och åsikter om vårt land. Det finns ingen länk längre! Vi kommer att se detta allt tydligare ju närmare valet vi kommer!
ulsansblogg 
Senaste kommentarer