En hygienisk fråga

Under många år har jag och många med mig påpekat att det uppstår kulturkrockar när människor från olika kulturer möts. Dessa krockar kan vara av större eller mindre art.Oftast kan de lösas på ett smidigt sätt – genom förståelse, anpassning och utveckling. Men dessa krockar kan även uppstå mellan olika generationer. Vi som har nått sista tredjedelen av vårt liv har ofta svårt att förstå de som lever i första tredjedelen av livet. Så är det t ex med hygienen.

Ibland blir jag omsprungen av någon som motionerar. Personen sänder ut doftsignaler som om denne nyss har lämnat duschen – duschkräm, schampo, parfym och nytvättade kläder. Mina funderingar är att duschen kunde vänta till efter språngmarschen. Men … det är ju upp till var och en.

Så läser jag att varje dag tvingas barn och ungdomar duscha i gemensamma duschar på skolan efter idrotten och visa sig för alla andra med samma kön i ens klass. De unga vägrar att duscha efter idrotten. Jag förstår inte! Om de har idrott första lektionen på dagen så väljer de att gå omkring och lukta svett hela dagen? Ännu mindre förstår jag när jag läser om skolor som bygger om till separata dusch och omklädningsrum som eleverna ändå inte använder! Det handlar nog om helt andra saker än duschar!

Det fanns en tid då människor inte hade tillgång till bad eller dusch. Jag skrev om ”Lort-Sverige” för 2 år sedan:

”Utveckling av kulturer sker tillsammans med ökade kunskaper och resurser. Många av oss har hört talas om ”Lort-Sverige”.

”Lort-Sverige var en uppmärksammad serie med tio svenska radioreportage som sändes i Radiotjänst under hösten 1938. Programserien, som ses som ett av den svenska radions första socialreportage, producerades av författaren och journalisten Ludvig ”Lubbe” Nordström och hette egentligen Med Ludvig Nordström på husesyn. Föredrag med grammofonintervjuer.” enl Wikipedia.

”Ludvig Nordström beskrev sina upplevelser så här, i det första programmet: ”Jag fick se, vad jag icke trott: Lort-Sverige. Och då avser jag icke bara kroppslig lort utan även andlig. Och i alla klasser.””

Sedan dess har Sveriges kultur utvecklats på många områden. Genom nybyggnation med olika byggnormer, reningsverk, vatten, avlopp, lagar och förordningar har vi uppnått en hög hygienisk standard. Genom välfärdsreformer har alla människor tillgång till denna standard. 1963 bildades organisationen ”Håll Sverige Rent” och den har fortsatt med sina kampanjer genom åren. Vi satsar på miljö återvinning.

Genom upplysning och utbildning samt lagstiftning har stora delar av den andliga lortigheten försvunnit. Jag vill nästan påstå att vi har blivit överdrivet renliga. Miljöpolitikerna försöker bli världens samvete. Vår regering vill att Sverige ska vara en ”humanitär stormakt”. Vi vanliga svenskar har blivit så renliga att vi duschar innan vi tränar och sen duschar vi när vi har tränat! Vi duschar och är paniskt rädda för lukten av svett!”

Så skrev jag då och nu tänker jag att problemet är kanske den andliga hygienen. Nu har ju alla tillgång till dusch eller bad. Det är inte attraktivt längre. Jag läser en text från Rörsjöskolan i Malmö:

”En sensation var att byggnaden 1901-1965 hade skolbad i källaren (där nu slöjdsalarna finns). Skolbad ordnades två gånger i månaden för de barn som saknade varmvatten i bostaden.  Även tandborstning en gång i veckan anordnades. De fattigaste barnen fick såväl kläder som mat. De tvingades bära en mässingsbricka med bokstäverna FFBS (för fattiga barns skolbespisning) så att alla kunde se deras ekonomiska belägenhet.”

Så var det och så var det på många håll i vårt land. Jag har aldrig upplevt det, men hört berättelser från andra människor. Däremot minns jag gemensamma duschar och omklädningsrum i samband med skolgympan och badhusbesök. Det var bara skönt att känna sig fräsch. Det var ju före deodoranternas tid och i en tid då renlighet var viktig. Men nu …

Kanske är det så att de unga inte uppskattar den välfärd som vi har byggt upp åt dem? Inte vet jag! Jag känner mig bara förvirrad! Ska vi uppleva Lort-Sverige ännu en gång?