Nudging – en puff i rätt riktning

Nudging är ett sätt att försöka puffa oss i rätt riktning – främst då det gäller att leva på ett ”hållbart” sätt. Då måste vi ju först definiera vad som är hållbart. Skolverket definierar:

”Ämnet hållbart samhälle är tvärvetenskapligt och belyser begreppet hållbar utveckling ur såväl ekologiska som sociala och ekonomiska synvinklar. Det behandlar samspelet mellan människan och hennes omgivning. Ämnet behandlar också frågor om miljöutmaningar, hushållning av naturresurser, ekosystemens bärkraft, teknikutveckling, samhällsplanering och miljöpolitik.”

Om vi utgår från detta – vilken riktning ska vi då puffas och hur?  Idag snubblade jag över begreppet nudging och blev nyfiken. Vad är detta? Är det något nytt? Jag googlar och läser:

”I synnerhet är syftet med nudging att utveckla effektiva lösningar på de beteendeproblem som traditionella styrmedel har haft svårt att hantera. Styrkan i att använda sig av nudging är att man faktiskt tar hänsyn till individers begränsade rationalitet och ska ses som ett komplement till de traditionella styrmedlen. ”

Beteendeproblem läste jag om redan på 80-talet. När jag läste Systemvetenskap under 3 år, på högskolan, pratade vi ofta om att människor inte gör som vi säger att de ska göra. Vi är vanemänniskor och vill fortsätta att göra på det sätt som vi brukar göra. En förutsättning för att ändra beteende är att man vinner något på det. Vinsten kan bestå i inre tillfredsställelse, beröm, högre status, favörer eller kanske mer pengar. Men det kan behövas puffar i rätt riktning. Det var detta som jag lärde mig för över 35 år sedan. Vi diskuterade detta i marknadsförings- och försäljningssyfte. Men syftet var också att få med omotiverad personal på tåget – att de skulle känna sig som delaktiga och vinnare i förändringsprocesser. Vi diskuterade just HUR vi kan göra system användarvänliga. Men hur får vi människor att kasta skräpet i papperskorgen?

Nu läser jag om en utbildning:

”Ny ekonomisk och beteendevetenskaplig forskning har på senare år tydligt visat att vi människor i våra beslut i hög grad påverkas av hur olika alternativ framställs och vad personer i vår omgivning väljer. Dessa insikter ligger till grund för en allt mer uppmärksammad gren inom beteendeekonomin som kallas nudging.”

Konserverad gröt – tänker jag. Under en dag ska människor lära sig det som vi aldrig lärde oss till fullo under 3 år. Ingen annan har heller lärt sig detta konststycke eftersom människan inte är rationell. Till på köpet ska utbildningen kosta 7 900 kr exkl moms. Prata om bondfångeri!

Detta är den metod som miljönissarna nu satsar på. De vill lära hur de ska kunna puffa in oss i ett beteende för att vi ska verka för en hållbar värld. Datorer går att styra men inte människor!

Novus har nu genomfört en undersökning med hjälp av Gustav Almqvist, doktorand och beslutsforskare vid Handelshögskolan i Stockholm, om hur vi ser på nudging.

Huvudslutsatserna från undersökningen är följande:
• Sverige tillhör de länder där medborgarna är mindre positiva till nudging, än de andra jämförda länderna. I länder som t.ex Italien, Storbritannien och Frankrike är man mer positiv till nudging.
• Svenskarna påminner mest om danskar i svaren över vilka nudge:ar man stöder eller ej
• Den enskilda nudge som den högsta andelen (87 %) svenskar säger sig stödja är en informationskampanj för att minska barnfetma
• Den enskilda nudge som den lägsta andelen (20 %) svenskar säger sig stödja är att deklarationen skulle komma förifylld med ett förslag om att skänka 500 kronor till en välgörenhetsorganisation
• Svenska kvinnor är generellt mer positiva till nudging än män
• Rödgröna väljare är mer positiva till nudging än de som sympatiserar med alliansen eller Sverigedemokraterna

Kan man dra en slutsats av detta? Rödgröna väljare och speciellt kvinnor vill bli puffade? Eller vill de puffa oss andra i ”rätt” riktning? Är det så att de som vill bestämma också är för nudging? Går det att få människor att säga ja när de menar nej? En del försäljare lyckas med detta konststycke men de är få!