För många år sedan läste jag en bok som handlade om hur en man blev lanserad som presidentkandidat. Någon arrangerade och betalade hela valkampanjen, alla debatter, alla TV-framträdande och all propaganda. Ja, det t o m köptes röster i valet! Villkoret var att denne man skulle enbart agera enligt uppdragsgivarens direktiv. Syftet var naturligtvis att ge uppdragsgivaren all makt. Med andra ord skulle mannen, när han blev president, enbart driva frågor som gynnade den ekonomiska makteliten.
Men … i en demokrati med demokratiska val är det väl väljarna som är uppdragsgivare och väljarnas direktiv som ska följas? Eller?
Vem är det då som väljer? Jo majoriteten av befolkningen bor på den orten där de föddes. En del av dem bor i samma hus som de föddes i. Många av dem har samma jobb hela sitt liv och samma vänner och samma intressen. De vill uppleva tryggheten. Möjligen åker de utomlands på semester. Men de vill ha den invanda tryggheten. De förväntar sig samma trygghet av den förda politiken och röstar traditionellt.
En mindre del är mer äventyrliga. De söker sig till nya jobb, nya vänner, nya intressen och nya bostadsorter. Många av dessa flyttar till storstäder för att få en mer händelserik tillvaro och för att få tillgång till ett brett nöjesutbud. De är sökare och som väljare är de opålitliga. De vill vara moderna och hänga på nya trender. Oftast vill de gå i bräschen och tala om för övriga befolkningen hur vi ska leva.
En del flyttar för jobbets skull men väljer jobb och orter som kan erbjuda trygghet.Deras val är oftast taktiska. De väljer ett alternativ som passar bäst in på deras livsstil. De väljer kanske bort nöjeslivet till förmån för närhet till naturen. Hög lön blir mindre värd än närheten till arbetsplats, skolor och förskolor. De kontrollerar närhet till sjukvård och allmänna kommunikationer innan de flyttar.
Sen finns det några procent av befolkningen som är intresserade av politik. Några av dem väljer politiken som ett försörjningsmedel. Deras syn på livet och verkligheten är oftast strategisk och visionär. Oftast är de globalister. De hittar sin trygghet i makten – makten att bestämma över oss andra. Ganska snabbt förvandlar de medborgarna i landet till små manipulerbara dockor. All projekt som de skapar är som dominobrickor som ställs upp. Kanske håller det ända fram annars börjar vi om igen!
Gapet mellan vanliga väljare och politiker blir större och större. Den vanliga väljaren som borde vara uppdragsgivaren förvandlas till uppdragbara dockor – de där plåtdockorna som dras upp med en nyckel. Vi dras upp med olika reformer som kanske eller kanske inte kommer att gynna oss. När vi stannar håller politikerna presskonferens och sjösätter nya reformer som kan hålla igång oss en tid till. Under tiden så kan politikerna fortsätta att leka med sitt dominospel och de ger sig själv nya utmanande uppdrag att lösa alla världens problem. De märker inte ens att det är de själv som skapar problemen.
ulsansblogg 
Senaste kommentarer