Att kasta första stenen

För mig är det självklart att den som initierar något också är ansvarig för det som händer. Den som kastar en sten måste först kolla så att ingen i närheten kan skadas.

Den läxan lärde jag mig när jag som 6-åring, som var halvblind och inte kunde sikta, kastade en sten som hamnade i grannens fönsterruta. Jag rusade in till mor och berättade. Hon tog mig i handen och vi gick in till grannen. Jag var tvungen att be om ursäkt och mor betalade en ny fönsterruta. Hemma fick jag en utskällning som jag minns än idag.

Jag tänker på denna sten när jag läser människors klagolåtar om diverse orättvisor. Jag tänker: ”Men vad har du själv gjort som har föranlett detta?” Speciellt gäller det alla de som anser att de verkar av ren godhet för att bekämpa de onda.

Ett exempel är kvinnan som just nu rasar över att hon har blivit avstängd från Facebook i 30 dagar. Hon har ju under mycket lång tid undertecknat sina facebookinlägg med meningen: ”SD är nazister i kostym”. Hur trevligt är det? Hur många människor har hon retat upp?

Ett annat exempel är kvinnan, som för några år sedan jämnt fick sina kommentarer borttagna från debattsidan SVT Debatt. Hon förklarade ju jämnt att de andra kommentatörerna saknade kunskap och var mer eller mindre idioter. Dessutom påstod hon en mängd saker om meddebattörerna. Jag hade t ex skumraskaffärer för mig och var försöksutskriven. Hon förstod inte alls varför hennes kommentarer togs bort. Hon skrev många och långa brev till Interaktiv Säkerhet som modererade kommentarsfälten.

Nu läser jag om damen som startade #jagärhär. Hon skriver: ”Jag är åter uppe på småtimmarna efter att jag försökt försvara mig mot förtal från folk som sprider falska rykten. Inlägg som sprids i tusental! Och återigen fylls mina inkorgar med hat. Ikväll är jag (och gruppen) anklagad för att ha spridit näthat på grund av en fake-skärmdump som cirkulerar. Men vad har hon själv satt igång?

Även om hon inte själv hatar i kommentarsfälten så har hon bildat en grupp där många medlemmar systematiskt förstör alla diskussioner, som massanmäler för att få människor avstängda, som ljuger och näthatar. Hon har initierat detta även om hon påstår sig vara för demokrati och vill ha ett bättre debattklimat. När hennes medlemmar kommer in i kommentarsfälten så sprids en dålig stämning. Det måste hon förstå! Men det gör hon inte utan fortsätter:

”För detta är grogrunden till ett samhälle som medvetet och systematiskt delar upp. Sorterar ut.

Det börjar med propaganda och smutskastning av ”den andre”.
(Man kallar mig terrorist, hatare, folkrättsbrottsling, råtta och mördare! För mitt arbete med demokrati och mänskliga rättigheter. Det finns alltså de som vill motverka detta!)
Och det slutar med diktatur, folkmord, inbördeskrig och förintelse.”

Men det är ju det som hon själv gör – delar upp människor i de goda och de onda. De onda vill hon uppfostra och göra till demokratiska medborgare. Men … i de medborgerliga rättigheter ingår yttrande- och mediefrihet som betyder att man ska få säga och skriva vad man vill i till exempel tidningar och på internet. Hon har utsett sig själv till ordningsman på internet. Med vilken rätt? Hennes godhetsnormer kanske inte är accepterade av alla? Vad är egentligen godhet?

En definition är: ”Godhet är ett filosofiskt och religiöst begrepp som är motsatsen till ondska och kan beteckna det som är moraliskt rätt.” enl Wikipedia. Men då måste man ju först definiera ondska! Så det finns alltså inga riktiga skiljelinjer mellan godhet och ondska. Den som anser sig vara god är kanske ond – och tvärtom. Därmed har ingen rättighet att försöka uppfostra andra personer – så länge som de inte gör varandra illa.

Men alla bör väl tänka sig för! Var det jag som kastade första stenen och tar jag ansvar för den?