Vad är vi mest rädda för? Vad är det för något som vi gör allt för att undvika? Naturligtvis vill vi inte drabbas av katastrofer och olyckor. Men de flesta av oss tror nog inte att de drabbar oss själv. Det är nog mer vardagsnära ting som vi fegar ur för.
För att dra mina tankar till absurdum: Hur många av oss reser en midsommarstång i trädgården nu i julveckan? Nej, det kan man inte göra! Vad ska grannarna säga? Jag blir betraktad som tokig!
Det viktigaste för de flesta av oss är just: ”Vad ska andra säga?” Med de tankarna försöker vi skydda oss själv, våra barn, övrig släkt och vänner för onda krafter och förtal. Men ibland kommer det ändå. Vissa människor njuter av att prata illa om andra. De växer själv av att förgöra andra och lever med Jantelagen: ”Du ska inte tro att du är något!”
”Det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort”
Jonatan Lejonhjärta yttrade de orden. Allas vår kära Astrid Lindgren skrev ner dem då hon skildrade kampen mellan de onda och de goda – kampen mellan Törnrosdalen och Körsbärsdalen.
Ja, det finns saker som man måste göra! Nu mer än någonsin! Många människor drabbas av att vi är fega och inte vågar säga ifrån. Idag läser jag en krönika av David Eberhard – en svensk psykiater, författare, krönikör, föreläsare och debattör.
”Efter att jag försiktigt har kritiserat vissa avarter av metoorörelsen förlorade jag i veckan ett arbete som medical advisor eftersom styrelsen ansåg att jag var ”bad for business”. Att de ansåg att jag hade rätt i min kritik om att fenomenet riskerar att urholka den moderna rättsstatens fundament, genom att man hellre anonymt fäller än friar, spelade ingen roll.”
Ja, David klarar sig nog utan det jobbet men … Varför ska människor vara rädda för att yttra sina åsikter? Varför låter vi de ”goda” bestämma vilka tankar som får yppas offentligt? Jag tänker på Martin Luther King Jr ord:
””Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad”
Det har gått för långt! Människor stängs av från Facebook för att de skriver sina åsikter. Andra förlorar jobb eller vänner. Allt bara för en ”godhetsknarkande elit” bestämmer om vad som får yttras. Man får inte kritisera de som drar fördel av kön, sexualitet, ras, etnicitet eller religion. För då kommer de i en flock och anmäler. Vi får inte heller kritisera politiker eller journalisterna – för då kallas det för hat och hot.
Hur länge ska vi fega ur och vara små lortar? Vår feghet får inte styra vår demokrati och vår yttrandefrihet! Nu måste varje medborgare stå upp och berätta vad de tycker och tänker! Tystnaden är vår farligaste fiende!
ulsansblogg 
Senaste kommentarer