2018 blir kanske det året då alla vi förtryckta höjer våra röster och tar tillbaka makten. Tanken känns uppmuntrande. Jag läser om:
”FRANSKA kvinnor har lanserat en fightback för att återkräva områden i landet som förvandlats till inga gåzoner av muslimska män som en chockerande rapport, som förlorar staten social segregation orsakad av massmigration.”
Så tänker jag ”Kan de så kan vi!” Speciellt nu – nu när förtryckarna slåss inbördes! Vi har under så många år blivit beskyllda för att vara rasister, fascister och nazister. Nu faller glorian av en efter en av alla dessa förtryckare.
I somras läste jag en artikel om att:
”Till hösten skall regeringen sjösätta en kampanj mot rasism. Den är tänkt att ta fäste i dåvarande statsminister Göran Perssons tjugo år gamla informationskampanj om nazismens illdåd med en internationell konferens om Förintelsen 2020 som avslutning.”
Jag vet inte om kampanjen är sjösatt än men jag hörde statsministern tala om den i samband med angreppet på judar i Malmö. Hans recept är alltid – utbilda … utbilda … utbilda. Men att utbilda i skolorna hjälper väl inte mot de vuxna män från en annan religion och en annan kultur som uttalade hotet mot judarna? Har han förstått någonting om judarnas situation i Malmö?
Den senaste tiden har varit turbulent. #MeToo, #allavi, sexuella trakasserier, utpekande av kändisar, hat och hot mot journalister och politiker, feminister slåss inbördes om vem som har drabbats värst samt att människor sparkas från sina anställningar pga att de blivit utpekade av feminister. Det var några av de ingredienser som har upptagit alla nyhetsflöden. Men hur är det egentligen? Vem är det som hatar mest?
”2016 företogs en studie där judar som blivit utsatta för det som i Sverige sannolikt skulle ha klassats som hatbrott tillfrågades om vem, i termer av gruppering, som hade trakasserat dem. Resultatet var mycket tydligt: i alla fyra fall (Sverige, Tyskland, Frankrike och Storbritannien) var muslimska extremister den överlägset största gruppen förövare. I alla fallen var den minst dubbelt så stor som den näst största gruppen.”
De kan man ju undra varför eleverna i svenska skolor ska utsättas för ”informationskampanj om nazismens illdåd”? Cirka 80 procent är ju av svensk härkomst. Den kollektiva skulden eller beror det på rädslan att hitta syndabockar och att peka ut vissa grupper?
”Och den näst största? Vänstersympatisörer. I Sverige var den gruppen störst jämfört med de tre andra länderna. Tjugofem procent av de antisemitiska hatbrotten i Sverige företogs av vänsterpersoner (femtioen procent av muslimska extremister). Det berömda hatet från höger uppnådde fem procent. Från kristna – noll.”
Just det! De som har vräkt invektiv över människor som påtalat samhällsproblem står för 25 procent av alla hatbrott i Sverige! Men det visste vi ju redan! Många av de största hatarna har fått en mängd olika utmärkelser. Men en spade är alltid en spade – även om den är av guld! Hatarna fortsätter att hata!
Idag vill jag göra som de franska kvinnorna. Nu stiger vi fram … återtar kommentarsfälten från #jagärhär och alla hatande extremister och aktivister. Nu talar vi om att vi tar inte emot kränkningar bara för att vi har andra åsikter. Nu återgår vi till normala samtalsregler utan invektiv och utan rädsla för deras fäbless för etikettering. Nu hjälps vi åt med att föra över Sverige till ett normaltillstånd.
ulsansblogg 
Senaste kommentarer