Går det att leda ett land på samma sätt som man leder ett tjejgäng eller en syförening? Den frågan ställer jag mig idag när en av våra ministrar ännu en gång twittrat på ett stötande sätt.
Att vara minister innebär för mig att vara värdig, saklig, kunnig och förtroendeingivande. Ministern är chef för ett departement. Chefen ska vara ett föredöme och och leda arbetet på ett föredömligt sätt. Chefen ska inte vara kompis . Chefen ska vara den som leder verksamheten och utveckling av verksamheten i ”rätt” riktning.
Men denna minister började sin ministerbana med att twittra ut bilden på ”smartaste bästa tjejgänget” i bästa syföreningsstil. Det kändes nästan som ett försök till mobbing. Om någon manlig minister hade gjort något liknande med en bild på ”killgänget” så hade vi fått höra något om patriarkala strukturer!
Ingen av de kvinnliga ministrarna kunde ställa upp när SVT:s ”Aktuellt” diskuterade den allvarliga frågan om att biståndsmiljarder går till asylmottagning pga att kvinnorna i regeringen var upptagna med en ”tjejträff”! För att klara de drastiskt ökade kostnaderna för asylinvandringen planerar regeringen att räkna av cirka 19 miljarder kronor från biståndsbudgeten. Det innebär 60 procent av det svenska biståndet skulle gå till asylsökare som lyckats ta sig illegalt till Sverige med hjälp av människosmugglare.Men detta var inte viktigt att diskutera för de feminina ministrarna. Tjejkvällen var mycket roligare. Ministerns bild av ”smartaste bästa tjejgänget” drogs snabbt bort från twitter när protesterna kom i sociala medier.
Samma minister som lade ut bilden av ”smartaste bästa tjejgänget” gjorde ett annan dålig kommentar för ca ett år sedan.
”Den här idén med mäns rösträtt i USA, är den inte dags för omprövning”, skriver en svensk vänsterextremist på Facebook apropå tisdagens val.
Sveriges socialförsäkringsminister Annika Strandhäll svarar:
”Har också tänkt den tanken ska erkännas.”
Hon påstod sedan att hon skojade. Men ska en minister skoja om så allvarliga saker? Själv tycker jag att hon fortsätter sin mobbingkampanj mot män. M-politikern Delmon Haffos reagerade kraftigt på Strandhälls kommentar på Twitter. I ett klipp på Youtube, som nu lett till han fick sparken, kommenterar han Twitterbråket och fick efter detta sparken:
– Annika Strandhäll, det var inte okej att skämta om mäns rösträtt. Dra åt helvete, din hora!
Han använde ett språk som var vidrigt. Klippet sändes många gånger i SVT. Men jag tycker att ministern uttryckte sig vidrigt när hon ifrågasatte mäns rösträtt. Hennes skoj hör hemma på tjejträffen men inte i offentligheten.
Nu gör hon det igen! Nu när det har spridits uppgifter i sociala medier om att Pocket shop på Arlanda tagit bort böcker som skrivits av Katerina Janouch, med hänvisning till att författaren ”skriver rasistiska saker”. Då twittrar socialministern en hyllning till Pocket shop.
”Jag gillar verkligen @PocketShopSWE, fantastiskt, finns alltid i närheten när man ska resa. Välsorterade o serviceminded”, skriver Annika Strandhäll och länkar till ett inlägg där det påstås att Janouchs böcker ”säljer dåligt”.
En lång rad användare anklagade Strandhäll för att delta i en vänsterorienterad mobbningskampanj mot Janouch, men hon slår tillbaka med att hon inte pratar ”om Janouch utan bara om pocket shop som jag verkligen gillar”. En minister ska inte lägga sig i en konflikt mellan en enskild människa och ett företag! Syföreningstanter kan göra det men inte ministrar.
Senare på kvällen bestämde sig den kvinnliga ministern också för att visa sitt stöd för Aftonbladets publisher Sofia Olsson Olsén.
”Vi är många som läst vad du skrivit och förstår att det är väldigt tufft just nu @sofiaoo och finns här som kvinna och vän”, skriver Annika Strandhäll ritat till Olsson Olsén.
Ännu en gång undrar jag om denna minister är lämplig för sitt ämbete. Hon tar ställning för Aftonbladets publisher. I sin mening skriver hon underförstått att en kvinna får kämpa emot patriarkala strukturer. Hon tar ställning i en arbetsplatskonflikt! Men när hon ska kommentera sitt arbete så uttrycker hon sig mycket luddigt:
”– Det bästa sättet att bekämpa klyftor och minska fattigdomen är att föra en aktiv politik. Vi vet att vår politik gör skillnad. Men mycket mer behöver göras. Alla tjänar på ett samhälle som håller ihop och en välfärd värd namnet.”
Just det! Då säger hon egentligen ingenting och lovar ingenting – bara en mängd plattityder. Men hon är inte ensam om detta. Så gör ju resten av den feministiska regeringen också – med några få undantag!
Jag ifrågasätter starkt om vissa kvinnor ska vara ministrar. Kan de leda verksamheten, vara bra chefer och föredöme för befolkningen? Passar de bättre som ledare för ett tjejgäng?
ulsansblogg 
Senaste kommentarer