Ofta använder jag uttrycket ”vanliga människor”. Det är säkert fler som använder det. Men … menar vi samma sak? Jag blev lite fundersam idag när jag läste att alla partiledarna kommer att delta i politikerveckan Järva, i nordvästra Stockholm, i mitten av juni nästa år.
”Ahmed Abdirahman hoppas att politikerveckan ska öka vanligt folks intresse för politik, men då är det avgörande säger han, att politikerveckan återkommer år efter år.” enl SR.
Jag tittar i synonymlexikon och hittar andra ord för vanlig: allmän, gängse, ofta använd, bruklig, sedvanlig, rådande, frekvent, spridd, utbredd; alldaglig, vardaglig, normal, ordinär, konventionell och trivial.
Kan man applicera något av de orden på boende i Järva. Jag har ju fått för mig att Järva är ett invandrartätt område med hög kriminalitet:
”I stadsdelarna Spånga/Tensta och Rinkeby/Kista som brukar kallas Järva-området bor 3,9 procent av länets befolkning men förra året hade 40 procent av alla konstaterade fall av dödligt våld i länet koppling till området.” enl SVT.
Men … om nu inte Järvaborna är vanliga … vem är då vanliga? Är det Medelsvensson som är vanlig? ”Medelsvensson är en genomsnittlig svensk invånare, och används inom statistiken när man beräknar normalvärden. Till exempel för inkomst, boende, sociala förhållanden, resande, fritid, etc. Som sådan lever man ett svenssonliv. Uttrycket lanserades på Stockholmsutställningen 1930, och då var det vanligaste efternamnet i Sverige faktiskt Svensson. Medelsvensson har fortsättningsvis använts av medierna när statistik ska presenteras eller kommenteras, exempelvis i nyhetsinslag.” enl Wikipedia.
”Kvinnan Medelsvensson
Namn: Anna Andersson
Ålder: 42 år
Arbetar: Inom vård och
omsorg
Familj: Gift och har två barn”
”Mannen Medelsvensson
Namn: Fredrik Johansson
Ålder: 40 år
Arbetar: Inom tillverkningsindustrin
Familj: Gift och har två barn” enl SCB
”80 procent av hushåll bestående av sammanboende med två
barn bor i småhus. Det genomsnittliga taxeringsvärdet för
småhus för permanentboende är 1 494 000 kr.
Familjen bor i en tätort.
Av landets invånare bor cirka 85 procent i tätorter.”
Ӂrskonsumtionen av alkoholhaltiga drycker per person var
24 liter vin, 33 liter starköl och 3 liter spritdrycker. Uppgifterna
avser försäljning i detaljhandel och servering.
Konsumtionen av choklad- och konfektyrvaror var, under
ett år, 15 kg per person. Konsumtionen av kaffebröd och
konditorivaror var något lägre – den uppgick till 13 kg per
person.”
Här ger jag upp i mitt statistikläsande. Jag heter inte Anna, är inte 42 år, jobbar inte inom vård och omsorg, har 4 barn, huset har ett betydligt lägre taxeringsvärde, dricker inte starköl eller starksprit, äter inte 15 kg godis per år eller 13 kg konditorivaror, … Med detta kan jag konstatera att jag inte är vanlig!
Vad är jag då om jag inte är vanlig? Jag kan ju inte vara ovanligt vanlig! Men jag får kanske trösta mig med att vara ovanlig eller vanligt ovanlig – trots att jag känner mig vanlig.
Det är nog sådan jag vill vara: En vanlig person som gör ovanliga saker och trivs med det!
Patrik Engellau 
Senaste kommentarer