När jag växte upp var de vuxna min förebild. Det var de som jag lärde mig av. Det var de som uppfostrade mig. Det är så som det fungerar i djurvärlden. Det är så som det har fungerat i människovärlden i alla tider. Jag var stolt när jag blev vuxen och kunde visa att jag hade sugit åt mig de kunskaper som tidigare generationer har förmedlat.
Det var nödvändigt att de vuxna förmedlade kunskaper om hur vi tillfredsställer våra grundläggande behov – mat, värme och vila. Mat – vad kan vi äta, hur odlar vi, hur föder vi upp djur, hur tar vi vara på maten, hur tillagar vi den osv. Värme – tak över huvudet, kläder på kroppen och energikällor. Vila – se till att vi utnyttjar mörkret för att vila så att vi kan utföra och orka med vårt arbete på de ljusa timmarna. Större tiden av dygnet användes till dessa basala aktiviteter. Sexualitet är också ett grundläggande behov – för att mänskligheten ska kunna leva vidare. Könsrollerna blev viktiga när alla gjorde det som de var bäst på. Män utförde muskelarbete och kvinnor skötte hemmet och barnen. Barnen lärde sig tidigt att hjälpa till med de sysslor som de klarade av. Alla samarbetade utifrån sina förutsättningar! De vuxna var viktiga förebilder för mänsklighetens överlevnad.
Men vart har de vuxna försvunnit och var kommer alla de barnsliga ifrån? Idag verkar det som om få människor är vuxna. Resten verkar ta livet som en lek. Beror det på att vi har fått det för bra? Vi behöver ju inte längre anstränga oss för att tillfredsställa de grundläggande behoven. Jag upplever det som att föräldrar har abdikerat som föräldrar och vuxna har abdikerat som vuxna. Alla leker sig fram genom livet. Barnen får inga vuxna förebilder och utvecklas till individer som vill ta makt över de vuxna. Hur blev det så?
Överklassen har alltid försökt styra de sämre lottade. Feminismen har sitt ursprung i överklassen. Det var överklassen som hade tid över att fundera, vara missnöjda och vilja förändra. De vanliga människorna hade inte tid med sådant. De var upptagna med att tillfredsställa de grundläggande behoven.cc
Men industrialismen kom och människor flyttade in till städerna. Under efterkrigstiden skrek industrin efter arbetskraft och unga kvinnor tog plats i industrin för att klara sin försörjning och för att kanske få det lite bättre än tidigare generationer. Men parallellt med det fanns kvinnor ur överklassen som inte trivdes med sina liv.
””Hösten och vintern 1927 umgås den 25-åriga nyblivna mamman Alva Myrdal ofta med självmordstankar. Hon står vid fönstret i familjens lilla lägenhet på Kungsholmen i Stockholm, ser ner på den tillfrusna Karlbergskanalen och S:t Eriksbron, funderar på att öppna fönstret och dra på sig en lunginflammation, som regel dödlig vid denna tid före antibiotikan. Hon anförtror sin dagbok:
”Skall jag – eller skall jag inte? När jag nu försöker föreställa mig allting så är det så innerligt likgiltigt vilket som sker. Jan är en liten hård krabat, han reder sig utan mig. Och Gunnar önskar det så ofta – snart skulle det i alla fall komma till något slags uppbrott från det som varit vårt gemensamma liv.” Hur hade den unga Alva kommit dithän?
Alva Reimer föddes 1902 och växte upp på en bondgård utanför Eskilstuna. Fadern Alfred Reimer var lantbrukare och byggmästare. Modern Lova var, som tidens konvenans krävde, hemmafru och skulle förestå gårdshushållet. Men hon var illa lämpad för den rollen, vantrivdes och gick snart in i ett sjukdomsliknande tillstånd.” enl Pedagogiskt Magasin”
Så skrev jag om Alva Myrdal här i bloggen (Myrdalska arvet – 7/2-2016). Hennes missnöje har präglat Socialdemokratin och våra liv. Makarna Myrdal betonade i boken ”Kris i befolkningsfrågan” år 1934 vikten av att ansvaret för barns fostran delas mellan föräldrar och samhället genom utbildade barnpedagoger. De uttryckte en oro för att den svenska befolkningen var på väg att dö ut. Skälet är 1930-talets påtagligt minskade nativitet. Genom en genomtänkt familjepolitik skulle trenden kunna vändas. Makarna Myrdal skulle styra familjerna och landet på rätt köl.
Alva – kvinnan som inte kände sig behövd – trodde att utbildade pedagoger var bättre på att fostra barnen än vad deras egna föräldrar var. Dagens förskola bygger på Alva Myrdals vision om ett effektivt vardags- och familjeliv. Idén gick i stora drag ut på att kvinnorna skulle ut på arbetsmarknaden och förverkliga sig själv medan barnen togs omhand av pedagoger som kunde fostra dem till goda socialistiska medborgare. Alla skulle bo i moderna hyreslägenheter och följa statliga rekommendationer.
Ja, hon lyckades! Men vad hände med svenska folket? Jag tror att när föräldrar tas ifrån rätten att fostra sina egna barn så blir de inte vuxna. När barn växer upp i normkritiska och genuscertifierade förskolor så försöker de att ta över rollen som vuxna. Men de barnen har inga vuxna förebilder. Då letar de efter andra förebilder – bland idolerna.
Nu ser vi resultatet! Dagisgenerationerna leker sig fram genom livet. De är odrägliga Omegor som vill bestämma allt. Jag har skrivit om Omegorna i tidigare bloggar men tar en kortversion här:
”1992 skrev deckarförfattaren P.D. James sin framtidsroman ”Människors barn”. Boken handlar om Oxford år 2021 men kunde likaväl handla om Sverige just nu. Handlingen bygger på att inga barn fötts på ett kvartssekel eftersom alla män är ohjälpligt sterila. Men … det är ju inte så! Alla män är inte sterila! Nej, men kvinnor i Sverige vill inte ha barn. 36-37 000 aborter per år talar sitt tydliga språk. likaså att alltfler unga kvinnor väljer bort män. Befolkningsökningen beror uteslutande på invandringen. Drygt 21 % av befolkningen har utländska rötter. Fortsätter det i denna takten så kommer vi svenskar att bli en minoritet.”
”Den sist födda generationen i romanen, Omegorna, är vackra och bortskämda men också kända för sin grymhet. Jag vill jämföra dessa Omegor med dagens unga politiker som är uppvuxna i förskolemiljö. Många av de saknar uppfostran och är bortskämda. De är vana vid att få bestämma allt och inget. De har aldrig lärt sig att lyssna på äldre och klokare generationer. De vet bäst helt enkelt!”
Nu vädjar jag till alla vuxna: Ta ert ansvar som vuxna! Bli bra förebilder och återta makten! Sverige behöver de vuxnas klokskap!
Senaste kommentarer