Klarar vi oss utan kontanter?

Det fanns en tid då vi inte betalade med små plastkort och inte hämtade ut våra pengar i bankomater. Det fanns en tid då vi räknade med 1-,2-, 5-, 10-, 25- och 50-öringar. Det fanns en tid då barn lärde sig att hushålla med sina fickpengar.

”Som barn lärde jag en visa:

Om jag fick fem öre
Text och melodi: Felix Körling

Om pappa ville ge ja en femöring vet mamma,
då skulle ja bli så glad så glad så glad,
då skulle ja köpa så mycke med detsamma,
och ja skulle köpa allt vad ja vill ha.

En docka, en stor, som kan blunda och kan titta,
med kläder så fina skulle köpa ja,
och gräddkarameller jag skulle ge åt Britta,
men hon skulle bjuda ja, när ja vill ha.

Och mamma skulle få en ny hatt och en ny kappa,
och ja skulle ha en muff som Stina har,
och sen skulle jag visa alltihop för pappa
och ge pappa pengarna som sen va´ kvar.

Ja, på den tiden – på 50-talet – räckte nog 5-öringen till mycket men inte till allt det som barnet trodde. Det är lätt att vara givmild och vilja ge andra på de pengar som man själv inte har.

Men … jag minns fortfarande när jag stod vid kiosken och köpte godis – köpte 1-öres, 2-öres och 5-öresgodis. Jag hade kanske en 10-öring eller 25-öring att köpa för. Jag räknade hur jag skulle få mest för pengarna. Jag lärde mig att det inte går att köpa för mer pengar än vad jag har. Ibland sparade jag pengarna för att kunna köpa en bunt filmstjärnor eller ett ark bokmärken eller en serietidning eller … Det gällde att hushålla med veckopengen. Jag fick ju inte fler pengar förrän nästa vecka!”

Så skrev jag i min blogg de 1 mars 2017. För mig känns det viktigt att barn får lära sig att räkna med riktiga pengar. De kan väl inte förstå att pengarna kan finnas i ett plastkort eller att de faktiskt tar slut?

”Två tredjedelar av Sveriges handlare tror att de kommer att sluta acceptera kontanter senast 2030, enligt en undersökning i en opublicerad rapport från Kungliga Tekniska Högskolan (KTH).”

”-Det går väldigt fort just nu. För bankerna innebär hantering av kontanter bara en kostnad, så kontanter kommer bara att finnas så länge människor och butiker efterfrågar dem.” läser jag.

Ja, i vår stad finns det ingen bank som sysslar med kontanthantering. All insättning och alla uttag sker via automater sedan några år tillbaka. Alla löner, sjukersättningar, pensioner mm betalas till ett bankonto och kan bara nås via bankkort eller internet. Vi får inga pengar i handen. Jag minns lönefredagar då far kom hem med sitt lönekuvert. Han satt vid köksbordet och räknade så han hade fått rätt ackord och delade upp pengarna i högar för mat, el, hyra, fickpengar, osv. Resten av pengarna gick han till banken med och sparade på bankbok.

Idag innehåller inte lönekuvertet några pengar – enbart en specifikation av lön, avdrag, semester, osv. Inga fysiska pengar! Ibland fungerar inte bankomaterna och då kan det bli kris når vi inte kan hämta ut våra egna pengar. Ännu större blir krisen när kortterminalerna i butikerna inte fungerar. Då kan vi inte köpa några varor! Det går inte att slinka in i butiken och säga att jag betalar imorgon. Det kunde man göra förr. Skulden skrevs upp i en bok och betalades när tillfälle gavs.

Det finns många tillfällen som vi inte kan betala med kort. När jag köper något av min granne så vill jag betala kontant. När jag är på ett föreningsmöte så vill jag betala kontant för fikat och/eller lotterna. När barnen ringer på dörren och vill sälja bröd för att samla till skolresan – då vill jag betala kontant. Likaså när de säljer sina jultidningar. Loppis och marknader. Vid restaurangbesök använder jag kontanter. Ja, det finns mängder av tillfällen som jag anser att kontanter är det enda vettiga.

Nej tack! Jag vill inte ha ett kontantlöst samhälle! Jag vill ha koll på mina pengar!