Makt kräver ansvar

Har politikerna alltför stor makt och kan de se konsekvenserna av de beslut som de tar? De frågorna ställer jag mig med tanke på skandalen inom Transportstyrelsen. Denna skandal hade kanske inte fått samma omfattning om inte ett beslut hade tagits på slutet av 1940-talet. Insåg politikerna som tog detta beslut vilka konsekvenser detta skulle kunna leda till? Hade de kunskaper om hur samhället skulle se ut ca 70 år senare?

Jag tänker naturligtvis på beslutet om personnummer.

”Personnummer är ett nummer som Skatteverket tilldelar personer folkbokförda i Sverige för att identifiera dem hos bland annat myndigheter. Systemet, som var det första i världen som omfattade ett lands hela befolkning, infördes 1 januari 1947. Tilldelningen av personnummer regleras i folkbokföringslagens §18.” enl Wikipedia.

”Källskatten infördes 1 januari 1947, vilket innebar att man nu skulle betala skatten inte i efterskott utan i princip i samma ögonblick som man fick inkomsten. För att klara detta krävdes ett tillförlitligt och lätthanterligt befolkningsregister. Nu klarade man sig inte längre med kyrkböcker och manuellt förda längder och register.”

Visste politikerna att de skulle få göra en mängd andra beslut i framtiden pga införandet av personnummer 1947? Naturligtvis hade de inte en aning om detta. Jag tror inte att de gjorde någon grundligare konsekvensanalyser. Politiker trodde sig då och tror sig nu vara smartare än vad befolkningen är. De trodde naturligtvis att de hade fattat ett bra beslut – i socialistisk riktning och för att kunna hålla ordning på folket. Sverige skulle vara bäst och först! Sverige blev det enda land som använder personnumret i alla register!

Men så kom datorerna in i våra liv. Man upptäckte fusk och manipulering av personnummer.1967 fick vi en kontrollsiffra. Vi fick en Datalag som 1998 ersattes av PUL – personuppgiftslagen – som skulle reglera hur personuppgifter skulle lagras, hur de fick användas och framför allt vilka personuppgifter som fick lagras och av vem.

”En personuppgift är all slags information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är i livet. Med behandling av personuppgift avses ”varje åtgärd eller serie av åtgärder som vidtas i fråga om personuppgifter, vare sig det sker på automatisk väg eller inte, till exempel insamling, registrering, organisering, lagring, bearbetning eller ändring, återvinning, inhämtande, användning, utlämnande genom översändande, spridning eller annat tillhandahållande av uppgifter, sammanställning eller samkörning, blockering, utplåning eller förstöring” (3 § PuL).” enl Wikipedia.

Allt borde vara frid och fröjd men … under åren har vi läst och hört om en mängd skandaler: Den senaste i raden är nu när Transportstyrelsen lade ut sin dataverksamhet till ett privat företag – som lät hemliga uppgifter behandlas av personer utomlands som inte blivit säkerhetsprövade. Hur kan en myndighet göra en sådan blunder?

”– Jag såg ingen annan utväg än att fatta det här beslutet, säger den före detta generaldirektören Maria Ågren till Sveriges Radio Ekot enligt TT.”

”– I den stunden så var jag orolig för att vi inte skulle kunna leverera det samhällsuppdrag vi hade, och jag såg ingen annan utväg än att fatta det här beslutet, säger Ågren till SR, enligt TT.

– Som generaldirektör är jag fullt ansvarig för den verksamhet vi bedriver och de beslut jag tar, så därav tog jag också konsekvenserna av mitt handlande och lämnade mitt uppdrag och har nu också betalt böterna, säger Maria Ågren till SVT Nyheter, enligt TT.”

Vari låg hennes samhällsuppdrag? Borde inte detta samhällsuppdrag vara att säkerställa befolkningens trygghet – att som högsta chef på en myndighet följa de svenska lagarna? Vad har hon att säga till alla de som ev har fått sin identitet röjd – och därmed säkerhet – genom hennes beslut? Vem gav henne ett annat samhällsuppdrag? Regeringen? Hur många fler myndighetspersoner är det som inte följer de svenska lagarna? Vilket incitament ger detta åt befolkningen? Behöver vi följa lagarna när inte makthavarna gör det?

Hur många lagar har politikerna stiftat under senaste mandatperioden som kommer att få stora konsekvenser i framtiden? Ska verkligen politiker ha så stor makt över våra liv? Med denna makt måste vi också ställa krav på dem – krav på kunskaper  om då-, nu- och framtidsläget samt analysförmåga.

Med tanke på dagens feministiska regering, värdegrundsarbete samt inkvotering av kvinnor som myndighetschefer och styrelser ser jag en stor fara inför framtiden. Handlar besluten mer om drömmar än om verkligheten? Har de kunskaper om den råa verklighet som vi lever i? Tar de sin uppgift på allvar?