Särskilt utsatta områden

I den danska huvudstaden har det i över 45 år funnits ett område som är ockuperat – Christiania. Det var samma år som min dotter föddes, 1971,  som en grupp ungdomar ockuperade  övergivna byggnader i centrala Köpenhamn. Långhåriga hippies drog in med haschpipor och gitarrer i ett nedlagt kasernområde i stadsdelen Christianshavn. De proklamerade ”fristaden Christiania” och viftade med sina frihetsflaggor – medan upprörda danska skattebetalare rynkade på näsorna. Några av dem som gick in i cannabisruset för drygt 45 år sedan har ännu inte kommit ut. För Christiania finns kvar trots protester och trots de styrande många gånger under årens lopp har beslutat att området, ca 35 ha stort,  ska rivas och jämnas med marken. Det finns tre ingångar till Christiania. Huvudingången på Prinsessgade leder direkt in till ökända Pusher street, där lättare droger som cannabis sålts öppet de senaste årtiondena. Polisen har på senare år ökat spaningen på vad som passerar in- och ut genom området. Bara under senaste halvåret har polisen gjort razzior i området.

Vid första anblick kan man kanske jämföra detta område med vår 53 no-go-zoner. Men det är inte riktigt samma sak. I Christiania har det byggts upp ett samhälle i samhället. Allmänheten är välkommen till Christiania – det är bara myndigheterna som inte är välkomna. Christiania är faktiskt en av  Köpenhamns största turistattraktioner. Området fungerar som en fristad för personer med vissa alternativa livsstilar. Många av invånarna bor i egna byggda hus, skjul eller husvagnar. Avfallssortering har skett genom källsortering och lokal hämtning av detta har skötts som en rutin av de boende. Ett antal företag har verkat lokalt såsom restauranger, och hantverkare och konstnärer ur lokalbefolkningen har sålt produkter till allmänheten. Vissa hus har haft biologisk rening av gråvatten som efter fettavskiljare och vassruggar gått direkt till havet.

Fristaden saknar lagar men har en samling regler som gäller för alla:

  • Ingen tung narkotika
  • Inga vapen
  • Inget våld
  • Ingen handel med byggnader eller bostäder.

Hur är det då med våra no-go-zoner? De är inte ockuperade i egentlig mening. Staten och kommunerna har delat ut bostäderna till invånarna. De fortsätter att pumpa in resurser i områdena – i form av skola, fritidsgårdar, andra fritidssysselsättningar och arbetsmarknadsåtgärder. Allmänheten är inte välkommen. Invånarna lever sitt liv, har ofta bidrag, förtryckande strukturer, många är kriminella och förekomsten av vapen, våld och narkotika är stor. Bilbränder, nedbrunna skolor och fritidsgårdar har blivit vanliga inslag. Likaså har gänguppgörelser med skjutningar, ibland med dödlig utgång, blivit vardagsmat i områdena. Dessutom har de blivit grogrund för våldsbejakande extremism och terrorism.

De styrande försöker hitta på förklaringsmodeller till beteende i dessa områden. De pratar om utanförskap, rasism, islamofobi och socioekonomiska termer. Det har blivit alltför enkelt att skylla på att allt detta beror på de främlingsfientliga krafter.  Makthavarna har inte tillåtit diskussioner om det som händer i zonerna – allt för att inte gå SD till mötes. Det har blivit untouchable att säga något om invånarna i områdena har ett eget ansvar för situationen.

Men i december 2015 gav NOA, Nationella Operativa Avdelningen, ut en rapport:

”Det finns 53 områden i Sverige som i olika grad är utsatta både för allvarlig
brottslighet och socioekonomiska faktorer. Av dessa områden är 15 att anse som
särskilt utsatta. Brottsligheten i områdena kan yttra sig genom våldshandlingar,
upplopp narkotikahandel och annan allvarlig brottslighet som påverkar de
boende både direkt och indirekt.”

Det blir lite hårklyveri med ord. De styrande vill ju inte kalla det för no-go-zoner. en definition enl. Wikipedia:

”No-go-zon är en politisk och kontroversiell term för ett område i en tätort som någon våldsbenägen grupp, till exempel paramilitär eller kriminellt nätverk eller andra grupper har tagit kontroll över så att området är bortom kontroll från staten (polis, militär etc.)”

I NOA:s rapport definierar man:

”Ett utsatt område är ett geografiskt avgränsat område som karaktäriseras av en
låg socioekonomisk status och där de kriminella har en inverkan på
lokalsamhället. Inverkan är snarare knuten till den sociala kontexten i området
än de kriminellas utstuderade vilja att ta makten och kontrollera lokalsamhället.
Påverkan kan utgöras av direkta påtryckningar, exempelvis genom hot och
utpressning, eller indirekta, som
 offentliga våldshandlingar som riskerar att skada tredje man
 narkotikahandel som bedrivs öppet
 ett utåtagerande missnöje mot samhället
Effekten blir att de boende i området upplever otrygghet, vilket i sin tur leder till
en minskad benägenhet att anmäla brott och att medverka i rättsprocessen. ”

Dessutom talas det om 6 riskområden och 15 särskilt utsatta områden:

”Ett särskilt utsatt område kännetecknas av att de boende upplever att det finns
en potentiell hotbild från de kriminella i området vilket har lett till en allmän
obenägenhet att delta i rättsprocessen. Det kan även förekomma systematiska
hot och våldshandlingar mot vittnen, målsägare och anmälare i området.
Situationen i området innebär att det är svårt eller nästintill omöjligt för
polisen att fullfölja sitt uppdrag vilket kräver regelmässig anpassning av
arbetssätt eller utrustning. ”

Rapporten skrevs alltså i december 2015, för 1½ år sedan. Rikspolischefen har talat om att vi är på rätt väg! Men nu läser jag att de 15 särskilt utsatt områdena har utökats till 23 st! Det innebär ju att rikspolischefen ljuger för oss. Hans rätta väg har istället gett oss nya 8  värstingområden, alltså fler än som var riskområden i rapporten, som polisen knappast har någon kontroll över! Vi har fortfarande kvar de utsatta områdena. Situationen har blivit värre och vi är inte på rätt väg!

Problemen har blivit så stora att våra makthavare måste diskutera och lösa dessa ”untouchable” frågor. Det behövs krafttag. Men kommer de att klara av det? Köpenhamn har inte lyckats att splittra hippiekollektivet på drygt 45 år så jag tror knappast att våra mesiga makthavare kommer att kunna göra något åt våra inhemska problem med 53 mer eller mindre kriminella områden!

Bilden från Hermodsdal 2013. Detta område är ett av de som nu har utsetts som särskilt utsatt!

 

 

Annonser

2 kommentarer (+lägga till din?)

  1. uppstigersolen
    Jun 12, 2017 @ 12:56:55

    Han skriver att vi är på rätt väg. Det måste betyda att vägen framåt kommer att innebära minst 5 – 6 nya särskilt utsatta områden varje år så länge nuvarande regim och den så kallade alliansen får bestämma. Vi som trodde att rätt väg betydde att svensk lag ska gälla alla hade fel. Svensk lag betyder numera att vi ska betala inte bara för oss själva utan även för alla ”nya svenskar” som kommit hit. Självklart ska de också få ta hit alla sina anhöriga på vår bekostnad. Patrik Engellau skriver idag på DGS om våldsmonopolet. Statens våldsmonopol är avskaffat och nu gäller att var och en får freda sig bäst vi kan.

    Liked by 1 person

    Svara

    • ulsansblogg
      Jun 12, 2017 @ 13:13:35

      Trots att jag innerst inne är en optimist så känner jag mig ganska uppgiven då det gäller de utsatta områdena. Jag tror inte att någon politiker idag har en vilja att lösa problemen. De boende i områdena har istället blivit deras gisslan eftersom de flesta där är bidragsberoende.

      Liked by 1 person

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Life, Death and all between

Welcome to an expanding worldview

SasjaL

Cyniker är inget man föds som, det är omgivningen som formar ...

Livsglimtar

Bättre sent än aldrig

beppe852

Hellre död än röd

Micke K

Sunt förnuft, svenska värderingar i ett sekulärt samhälle

Helt apropå

En blogg om tro, hopp och kärlek. Om livet och om lite till.

mickecarlssonsblog

Skillnaden mellan demokrati och diktatur är storleken på gapet mellan makten och folket. I min blogg visas hur gapet dag för dag blir allt större i Sverige.

Ama de casa

En hemmafru i Spanien

Motvalls blogg

Förflugna tankar och bevingade ord.

Peter Harold - Skrivarens blogg

Skrivandet är frihet - jag skriver för friheten.

Varjager's Weblog

I vår del av världen. En titt på fosterlandet och dess styrande elit med kritiska ögon.

Petterssons gör skillnad!

Oberoende nyheter, satir och allvar om politik, journalistik, invandring, mångkultur, islam, brottslighet, rasism, natur, livet och musik.

Ett vettigt alternativ

Om man tänker steget längre

Rune Lanestrands blogg

Politik, jordbruk, Vänersborg, Sverige, EU och världen kommenteras av småbrukaren Rune Lanestrand

corneliadahlberg

Gräsrotsrevolution

WTF?

100 möjligheter istället för hen!

Anna Ernius

politik, litteratur och möten med världen

Ryggraden!

Qui tacet, consen'tit.

Nya Il Convito

Mohamed Omars blogg om fezens filosofi, gotisk steampunk och upsaliensisk pulp fiction

Otillständig

- kroniskt oppositionell

Helena Palena

ENVAR SIN EGEN REDAKTÖR! Copyright!

Asylkaos

Politiker och media förstör vårt land. Nu försvarar vi oss. (Alla texter och bilder är fria att sprida vidare.)

anthropocene

Ett partipolitiskt oberoende libertarianskt forum för debatt och opinionsbildning

DET GODA SAMHÄLLET

HÄR SKAPAS SAMTIDENS SJÄLVFÖRSTÅELSE

%d bloggare gillar detta: