Förståelse för varandras åsikter

Motivationen för att göra eller att säga/skriva vissa saker skiftar. Ibland är jag bara ljummet intresserad. Några gånger totalt ointresserad. Vissa saker brinner jag för. Detta avspeglar naturligtvis mitt sätt att förhålla mig till omgivningen. Så är det naturligtvis för oss alla.

Om jag är ointresserad så ignorerar jag eller t o m tar avstånd från detta. Om jag däremot är ljummet intresserad så kanske jag kan tänka mig att ge en snäll kommentar eller gillning och vara allmänt trevlig.

Men brinner jag för en sak så är jag kanske beredd att ”gå genom eld och vatten” för detta. Jag vill dela med mig. Jag vill prata om det som jag kan och behärskar – kanske upplysa andra. Då uppstår detta med ”stridens hetta” – jag vet ju bäst. Det kanske inte går att uttrycka sig så klart som man hade tänkt eller ville? Andra uppfattar det kanske som provokativt – kanske för att det går rakt emot deras egen uppfattning? Kanske jag med mina uttalande talar om att ”du kan inte så mycket om detta”? Jag kanske framstår, helt omedvetet, som en besserwisser. Detta kan också tolkas som att jag är en knasboll som inte vet vad den talar om! Jag väcker en massa negativa känslor!

Allt detta tänker jag på när jag deltar i debatter på sociala medier. Motdebattörerna har vissa kunskaper. De vet faktiskt för det mesta vad han talar om – även om de inte delar mina åsikter! Ibland har de rätt! Men det händer att de uttrycker sig på ett plumpt, elakt, sårande och negativt sätt! Deras påstående gör att mina ”sanningar” ifrågasätts! Det går ju inte acceptera – det är bättre att ta avstånd från  deras tokerier!?!? Eller att förlöjliga! Sådana åsikter får man ju inte ha! Är det lögner som jag hör från annat håll? Etablissemanget säger ju en sak … Vem och vad ska jag tro på? Vilka ”sanningar” är de rätta? Det är aldrig lätt att ändra uppfattning eller att diskutera i frågor som man inte känner till! Speciellt inte om motståndaren provocerar!

Men ibland kan motståndaren ha rätt! Ibland kan man lära sig av varandra! Varför är det så svårt att tänka i nya banor och försöka förstå varandra?  Handlar det om makt – jag är bättre än du är? Har alla ett behov av att vara bäst? Är det bara möjligt att visa sin egen storhet genom att krossa motståndaren? Måste vi betrakta varandra som knasbollar och besserwissrar? Måste vi använda negativa attribut om varandra och skrika ut invektiv? Varför går det inte att acceptera att vi har olika åsikter – som kanske är lika riktiga? Ingen av oss sitter ju inne med hela sanningen!

Jag längtar tillbaka till den tiden då det gick att föra samtal med varandra utan okvädningsord!