Svenska politikers lekstuga synas i sömmarna.

 

 

Efter att i åratal på den svenska befolkningens premisser ägnat sig åt ”godhet” för att stråla sig i glansen och bejaka sig själva kanske nu tiden är inne vad det gäller vissa reflektioner hos den svenska politikeradeln. De som har enligt demokratiska principer krävt ut skatter för att själva kunnat uppfattas som de goda och stulit av våra gemensamma tillgångar och försörjt tredje part.

Den viktiga frågan är om svenska politiker har arbetat för sina uppdragsgivare det svenska folket. Kanske har de mer kämpat hårt för att nå internationell ryktbarhet i det globala perspektivet. Vi har en statsminister som besöker suspekta odemokratiska länder som Saudiarabien och Iran men har inte på hemmaplan förmågan att konversera med samtliga riksdagspartier. Kanske han borde prioritera Sverige och svenskarna i stället för att ha ambitioner att bli en profet i internationella sammanhang som han aldrig kommer att lyckas med.

Tyvärr har vi de senaste decennierna fått en politikerklass som beter sig likadant som adeln för 400 år sedan. De har genom manipulation av det representativa demokratiska systemet och deras politiska partier (klubbar för inbördes beundran) skaffat sig maktpositioner som är minst sagt odemokratiska. Att en vilsen själ som Löfvén ska inse att det finns ett flertal svenskar som kanske har mer kunskap än han själv är kanske för mycket begärt. Att kalla sina motståndare för fascister innebär att man kanske i en annan kontext hade kunnat varit en fullfjädrad diktator.

Enligt min mening har vi tre goda företeelser som kanske kan vara till gagn för ett mer stabilt Sverige och som kan påverka det svenska samhället i en mer positiv riktning-

Vad det gäller det globala samarbetet tror jag att Trump och Putin kan åstadkomma en hel del. Vad det gäller demokrati regionalt kommer Brexit och Marine Le Pens Front National att spela en stor roll för att få gamla odemokratiska strukturer att rämna.

Alla svenska som har betalt in skatt i decennier för att få en bra ålderdom enligt socialdemokratins löften kan känna sig lurade. Nu använder de sig av den kollektiva förmögenheten tillika med Alliansen för att bekosta en extrem invandring som ska ge glans över den s k  ”svenska humanitära stormakten”

Det enda ges ett löjes skimmer och på sikt tomma magar när den svenska nationen inte kan försörja mer än ca 5 miljoner innevånare.

Den sista Berlinmuren har inte fallit än.