Integritet och värdighet

För mig känns det självklart att respektera andra människor, deras tillhörigheter och egendomar. Jag skiljer på mitt och ditt! Det är så som jag har blivit uppfostrad.

Men vi lever i ett samhälle som mer och mer utvecklas mot ”allt åt alla”. Några ska jobba och försörja resten av befolkningen. De som anstränger sig för en bättre tillvaro ska dela med sig åt de som inte vill anstränga sig. Större delen av våra inkomster ska gå till skatter som används till en mängd saker som vi själv aldrig kommer att få någon nytta av. I en rapport ”Migration, en åldrande befolkning och offentliga finanser” , Finansdepartementet december 2015 , läser jag följande:

”Grupper som invandrat från ”Övriga Europa” (exkl. Norden och personer födda i Sverige som återvänt) skapar ett stort överskott medan utomeuropeiska invandrare som grupp genererar ett stort underskott.”

”Det diskonterade överskottet (vid 3,5 procents diskonteringsränta) uppgår till mer än 540 000 kronor per person för de från ”Övriga Europa” medan motsvarande beräkning för de som invandrar från länder utanför Europa är ett underskott på drygt 370 000 kronor”

Detta underskott betalas via våra skatter! Med andra ord stjäl staten de pengar som skulle användas för vår gemensamma välfärd och använder dessa pengar till utomeuropeiska invandrare! Vem har gett våra makthavare rätten att handskas så ansvarslöst med våra pengar?

Vid detta läget i argumentationen infinner sig nästan alltid fraserna: ”På sikt blir invandringen lönsam.”, ”Vi behöver invandringen.” och ”Vem ska torka dig i rumpan när du blir gammal?” Jag har hört dessa fraser under många år nu. De två första fraserna försöker jag – och många med mig – ständigt att hitta bevis på. Hittills har det varit omöjligt att hitta sådana bevis!

Den tredje frasen är egentligen den viktigaste för mig. ”Vem ska torka dig i rumpan när du blir gammal?” Den förutsätter att jag ska bli totalt hjälplös när jag blir gammal! Men … när blir jag så gammal? Kommer jag någonsin behöva ”rumptorkarhjälp” och vem ska få hjälpa mig? Det handlar om mänsklig integritet!

En gång i tiden när jag läste psykologi lärde jag mig att det finns vissa integritetszoner och de kan variera mellan olika kulturer. Men för de flesta gäller ungefär:

• Intima zonen, 15-46 cm.
• Personliga zonen, 46-122 cm.
• Sociala zonen, 122-360 cm.
• Allmänna zonen, >360 cm.

Om dessa gränser inte respekteras upplever de flesta av oss obehag och hotfullhet. Vi gillar inte om någon kommer för nära oss.  Det är det som händer när ett antal människor står hopträngda i en hiss eller på en fullpackad buss. Det tar sig uttryck i att vi söker största möjliga avstånd till de andra. Revir förekommer också som ”mitt” arbetsrum, ”min” bil, ”min” stol, ”min” sida av bordet osv. Genom att luta sig mot sin bil, hålla om en människa o s v markerar man sitt ”ägarskap”. Att klampa in i andras revir upplevs som kränkande.

Jag upplever alltså en obehaglig och hotfull känsla när jag tänker på att någon ska ”torka mig i rumpan”. Denne någon måste vara en person som jag litar på och känner starkt förtroende för. Det måste vara en person som jag kan kommunicera med både verbalt och känslomässigt. Det kan absolut inte vara vem som helst! Vi måste ha samma kultur och samma uppfattning om integritetszonerna. Den som eventuellt ska få förmånen att sköta mig måste respektera ”mitt och ditt”. Min kropp är min och den bestämmer jag över även om staten tar alla mina pengar!

Den svenska befolkningen blir äldre och äldre. Det är få äldre som behöver ”rumptorkning”. Däremot behöver många hjälp med vardagliga ting som städning, dusch, påklädning och liknande. Men även där krävs integritet och ”fingertoppskänsla”. Den som ger hjälpen och den som tar emot hjälpen måste ha samma värderingar för att kunna förstå varandra.

Jag vet att jag har stora svårigheter i att acceptera att jag kanske en dag blir i behov av hemtjänsten. Jag vet att min mamma aldrig gillade att vara i behov av den. Jag vet att min svärmor tycker att det är trevligt att de kommer in och pratar lite med henne. Vi uppfattar alltså detta olika! Mänskliga och sociala möten är viktiga och ska inte påtvingas någon!

Värdighet och integritet är viktigt i livets alla skeden! Mitt liv är mitt liv och ingen annans!