Hur kan en invandrare bli rasist?

Idag när jag letade i mina gamla bloggar så hittade jag ett inlägg där jag skrev om min ”invandrarbakgrund”. Det är en berättelse om svenskar, danskar, skåningar och östgötar. Idag kan jag tillägga att jag bor i Småland och lever tillsammans med en västgöte.

Såhär skrev jag i februari 2010:

”Skåning är jag från börden. Jag har växt upp i den kontinentala staden Malmö. En stor del av min fritid har jag tillbringat i Köpenhamn och den lilla orten Dragör. Jag är uppväxt med Radio Syd som sände sina reklamfinansierade popprogram från en skuta ute i Öresund.Med andra ord så kände jag mig ganska ”världsvan”.

Jag visste vad Rosengård var långt innan resten av Sverige hört talas om det! Gustav Adolfs torg kunde man, på 60-talet, snedda över men …det var inte lämpligt att gå bort till fontänen. Där höll ”knarkarna” till! För övrigt stod langarna utanför skolan och bjöd på sitt sortiment. Men … lite förstånd fanns i huvudet. I storstaden gällde det att överleva.

Köpenhamn lockade med jazzklubbarna i Nyhavn. Vägg-i-vägg med ölsjapp och tatuerare och prostitution! Men … det var bara fulla svenskar som visade plånboken som blev rånade. Här frotterade jag mig med Papa Bue och andra blivande jazzstjärnor. Ja, jag kunde danska och svenska och engelska och tyska! Jag var van att konversera med de flesta – sitta nätterna igenom i rökiga lokaler och diskutera Vietnamkriget och andra världshändelser.

Så flyttade jag till Småland – till gränsen av Östergötland. I Malmö hade jag gått ut med barnen och satt mig på vid sandlådan. Där började jag prata med de som satt bredvid och vi pratade om allt och inget. Här, på den nya orten, försökte jag att göra samma sak! Damerna som satt på bänken tittade: ”Är hon inte riktigt klok!” Snart lärde jag mig att vänta tills de behagade att prata med mig. Världspolitik fick inte diskuteras vid sandlådan! Som småbarnsmamma skulle man bara vara intresserad av barnmat, blöjor och extrapriser.

Sen var det språkförbistringar! Skåningar pratar sävligt – östgötar pratar som en kulspruta! De hann säga två meningar och jag hann fatta en halv … De enda vänner som vi fick var andra ”invandrare” från Skåne. Efter 5 år började vi acklimatisera oss och blev hembjudna till infödda! Då hade vi också hunnit knäcka ”koden” om hur man uppför sig och vad man pratar om. Många gånger längtade vi tillbaka till Malmö, Rosengård, Gustav Adolfs torg, Köpenhamn, Nyhavn, …

Jag förstår precis hur det känns att vara invandrare!”

Ja, jag förstår vikten av att integreras och att anpassa sig till kontexten. Det var en svår tid när jag lärde mig att balansera mellan att hålla tyst och att yttra mig för helt och hållet kommer jag aldrig att anpassa mig. Jag kommer alltid att vara obekväm och säga sanningar. Priset för det är kanske att bli kallad för rasist. Men jag kan ju inte sälja min själ. Jag kan aldrig tillåta godhetsapostlarna att få ensamrätt på tolkningen av godhet!

Annonser