Ett nytt ord har smugit sig in i svenska språket – Trollfabrik. Trollfabrik står för organisering av nättroll och bloggare som har till uppgift att sprida propaganda. Rädslan för dessa trollfabriker är stor. Jag är inte ens säker på att dessa finns!
Under årens lopp har jag sett att människor – både från höger och vänster – har kallat varandra för troll i kommentarsfälten. Oftast har de som beskyllt andra för att vara troll själv saknat argument. De har haft svårt att diskutera sak och har därför gett sig på person istället. Deras resonemang har varit ungefär: om du inte håller med så är du ett troll och hör inte hemma här, försvinn till sidor där du hör hemma t ex Flashback eller Avpixlat. Det är alltid svårt att diskutera med människor som inte håller sig till sak eller för konstiga resonemang. Jag minns ramsan som jag lärde mig som barn:
”Livet är en strid. Striden är en kamp. Kampen är en häst. Hästen är en dragare. Dragaren är ett stadsbud. Stadsbudet är en advokat. Advokaten är en knöl. Knölen är en potatis. Alltså är livet en potatis.”
Ungefär så diskuterar många människor – speciellt från det rödgröna blocket. Det går inte att föra vettiga diskussioner med människor som tror att livet är en potatis!
För snart ett år sedan kunde vi läsa:
”I utkanten av S:t Petersburg sitter 250 inhyrda ”nättroll” och producerar fejkade bloggar och nätkommentarer dygnet runt. De är soldater i ett globalt informationskrig, med uppdraget att hylla Putin, såga Obama och håna Ukrainas president Porosjenko. DN har träffat två av trollen.”
Var artikeln sann eller var den producerad i DN:s trollfabrik? Inte vet jag! Men ungefär samtidigt började Regeringen och MSB tala om ”osanningar” och ”planterade sanningar” på nätet. Allt gick ut på att skrämma oss för ryssen. Samtidigt varnades för att aldrig tro på sociala medier. Det var bara mainstream media som gik att lita på.
Idag är Anders Lindberg inne på samma spår i sin ledare om ”Moderaterna har startat trollfabrik”. Jag börjar tro att A L själv är ett troll!
”Att avsiktligt mobilisera så kallade nättroll, alltså personer på internet som bara är aggressiva och ute efter att förstöra, är inget nytt. Sverigedemokraterna har sedan många år byggt upp ett sinnrikt nätverk av hatsajter, Facebookgrupper och nätaktivister som bär upp partiets kommunikation.
Och som hotar och förföljer meningsmotståndare.””Men det finns inget vänster-Avpixlat som förföljer journalister och hänger ut minderåriga. Inget vänsterextremt parti börjar ha uppåt tjugo procent i opinionsmätningarna och ingen vänsterextremist har valts till president i USA.
Högerns tonläge är högerns eget ansvar. Och konsekvensen just nu är precis det Jens Runnberg från Dalarnas Tidningar skriver: debatten trumpifieras – även i Sverige.
Är ett annat samtalsklimat möjligt?”
Att skriva om hatsajter, förföljelse och nätaktivister säger mer om skribenten än om de som han skriver om! Att många människor tycker samma sak och skriver om samma sak är knappast organiserat. Det handlar mer om åsikter. Det handlar mer om att A L, mainstream media och politiker inte bryr sig om vanliga människors åsikter. Det handlar om att ”det finns inget vänster-Avpixlat” alltså avundsjuka över att inte själv nå fram med sitt budskap till vanliga människor.
Jag tror inte på trollfabriker och tror inte att livet är en potatis!
Senaste kommentarer