Varför har jag aldrig blivit mansplainad?

Kränkta feminister anklagar män för mansplaining. För drygt ett halvår sedan debatterades ämnet i  SVT Opinion. Mansplainare är tydligen män som förklarar självklarheter. Men ibland behövs det någon som talar om självklarheter. Allt är kanske inte självklart för alla. Alla uppfattar kanske inte saker på samma sätt.

När ordet mansplaining används så är det egentligen en härskarteknik som gärna används av feminister. De använder ett språk och ord för att utesluta alla de som inte är initierade.

Kvinnan, som i programmet talade om detta fenomen, tog över programmet. Men sorry, jag använder en härskarteknik på henne! Jag osynliggör henne genom att inte ens komma ihåg vad hon heter och att minnas henne mest som en ”glappkäft”. Kan inte minnas mer än att hon pratade om att Maria Sveland hade fel! Det är nämligen så att feminister är bra på att utesluta varandra. Alla som inte håller med till 100 % är emot! Maria Sveland ska uteslutas. Hon är ingen riktig feminist och får inte uttala sig! Feminister är bra på att utesluta, förlöjliga och baktala. De är misogyna mot andra kvinnor!

Efter programmet undrade jag som vanligt: ”Vad är det för fel på mig?” Jag har aldrig känt mig diskriminerad som kvinna! Jag har aldrig blivit mansplainad av män! Om jag har blivit det så har jag iallafall aldrig lagt märke till det och då har det ju inte skadat någon. Jag har alltid upplevt att män har accepterat mig som en jämlike och respekterat mitt kunnande. Det kanske beror på mitt eget sätt att vara – att jag hellre är människa än kvinna?

Däremot har jag blivit mansplainad av feminister! De har talat om för mig att jag faktiskt är förtryckt av män – även om jag inte själv vet om det! Jag är bara en en liten medlöpare – en som nöjer sig med en ”klapp på huvudet” av män. Jag är förledd av män! De har ägnat timmar, dagar, veckor och månader åt att förklara detta för mig och inte lyckats! De har anfallit i grupp och efterhand har de tagit till lögner och förtal. Jag har påståtts vara försöksutskriven, ha skumraskaffärer för mig och att ha skrivit och sagt saker som jag aldrig ens har tänkt! Jag har blivit rasist, fascist och nazist för att jag vägrar att känna mig förtryckt!

Är det mig det är fel på? Är det fel på att vara nöjd med de liv som jag lever? Är det fel att aldrig känna mig diskriminerad pga mitt kön – att inte se patriarkala strukturer och sociala konstruktioner bakom varje hörn? Är det fel att inse att jag inte alltid har rätt – trots att jag är kvinna?

Men … ibland saknar jag det! Snälla, rara och trevliga män – kan ni inte mansplaina mig bara lite? Bara så mycket att jag får känna hur det känns att bli mansplainad. Jag vill ju också känna mig kränkt!

Vad är de rädda för?

Rädslan sprider sig bland politiker och mainstream medier. Orsaken är att Donald Trump blev vald till president. Eller började det tidigare? Kanske var det Brexit? Eller SD:s intåg i Riksdagen eller ”högerpopulisternas” utbredning i Europa? Eller när?

Aldrig tidigare har jag upplevt detta intresse för presidentval i USA. Medierna har matat oss med en ful och smutsig presidentvalkampanj. De har tävlat om att förmedla alla smaskiga detaljer under en väldigt lång tid. Det har inte funnits den minsta tvekan om vilka åsikter de har haft om vem som borde vinna.

Så kom valresultatet. Jag väntade mig nästan att de skulle klä sig i sorgekläder. De förstod ingenting! Hur kunde väljarna …? Förstod de inte sitt eget bästa?

Vem vet vad som är bäst för en befolkning eller vår värld? Politikerna har naturligtvis sina visioner och försöker förmedla dessa till befolkningen. Mainstream medier försöker opinionsbilda. Men det är ju vanliga människor som lever i verkligheten! Den verkligheten ser olika ut för oss alla. Allt beror ju på var vi bor, hur vi bor, med vem vi bor, hur omgivningen ser ut, om vi har jobb eller studerar eller …, om vi är barn eller vuxna eller pensionärer, om vi är friska eller sjuka, vilka intresse och kunskaper vi har, …, ….

Vi människor har olika önskningar och behov. Men politikerna generaliserar och utgår från sin egen situation eller det som de tror att vi andra behöver. De tar inte sina medmänniskor på allvar! Nu ser vi resultaten av att politikerna ”tänker” åt oss. Politiker och medier ska inte tänka åt oss. Vi klarar det själv!

Om de hade lyssnat på vanliga människor så hade de inte varit så yrvakna och oroliga som de nu är efter presidentvalet. De hade förstått att vanliga människor känner sig bortglömda av ”eliten” som tror att de vet bäst. De hade förstått att när vardagen inte fungerar för vanliga människor så spelar politiska visioner ingen roll. Vardagspusslet är viktigare än politiska pakter och överenskommelser.

Men istället väljer de att förneka och hitta enkla lösningar – vita män, unga arroganta, arbetslösa, bondläppar, … Nej, de vill inte förstå! Varför? Jo, de är rädda! De är rädda för att de måste tänka om, ändra sina ståndpunkter, börja lyssna på befolkningen, börja ta hänsyn och framförallt börja låta vanliga människor bestämma över sina liv. Makteliten är helt enkelt rädda för att förlora makten!

Men … så länge som de vägrar att ge vanliga människor makt över sina egna liv så kommer makteliten själv att förlora makt. Vi har demokratiska val och kommer att utnyttja vår demokratiska rättighet att rösta på dem som lyssnar på vanliga människor!

Vi vanliga människor behöver framtidstro – inte maktgalna politiker!