För många år sedan var jag på en kurs. Vi fick som uppgift att beskriva vår arbetsplats som en bil: märke, modell och i vilket skick. Vi beskrev företaget som en gammal ”folkasnurra”, rostig i lacken men motorn fungerade fortfarande. Däremot behövde vi investera i nya vinterdäck.
Om jag skulle beskriva Stefan Löfvens ”svenska modellen” i samma termer – hur skulle det bli?
Modellen skulle nog vara en gammal SAAB som hade fått delar av en gammal Volvo. Mycket rostig med en motor som skar sig på 1970-talet och hjulen försvann på 1990-talet.
Nu försöker regeringen att reparera bilen. Växelspaken hittade Stefan i EU och Margot klädde sätena som råttorna hade gnagat på med ett feministisk rosa fluff. Isabella Lövin vill att bilen ska drivas miljövänligt men först måste de hitta en motor. Gustav Fridolin har lovat att bilen ska vara i körbart skick inom 100 dagar. Ylva Johansson lovar alla nyanlända att de ska få hjälpa till att skjuta fart på bilen.
Är den svenska modellen värd att satsa på?
Senaste kommentarer