Hur långt är de beredda att gå?

Idag läste jag en text som fick mig stt må illa! jag har jäst den gång på gång och mår mer illa för varje gång. Menar hon verjkigen det hon skriver? Äe det bara skoj eller finns det allvar bakom? Jag tämker naturligtvis på Cecilia Hagens text.

”Hur man ska bli kvitt de mänskliga brunråttorna? Med gift?”

Vill hon verkligen förgifta människor som inte delar hennes åsikter? Finns det fler människor som håller med henne? Jag får vibbar om nazityskland Hoppas att jag har fel

Min egen värdegrund befinner sig på ett helt annat plan. Jag , som själv är allergisk mot getingstick kan inte tänka mig att döda en geting! De har ju samma rätt som jag har att leva! Samma sak gäller de brunråttor som Cecilia och Anne Ramberg nämner – även de har rätt att leva. Jag skulle aldrig ens kunna tänka tanken om att döda en annan människa – inte ens någon av de som har förföljt mig eller ljugit om mig.  Jag tar istället en debatt med dem!

Med tanke på det hårda debattklimatet som poppar upp då och då undrar jag om Cecilia verkligen vill se oliktänkare som döda? Finns det många som tänker samma tankar som hon tycks göra? Var har de fått allt detta hat ifrån? Skulle de kunna omsätta sina tankar till verklighet om de fick makten?

 

Vad gör de med barnen – vår framtid?

Alltför ofta funderar jag på den framtid som möter mina barnbarn och deras ev barn och barnbarn. Hur kommer de att kunna klara av det komplexa globala samhället? Är de rustade för detta? Jag är mycket tveksam då jag ser hur förvirrande barn uppfostras och behandlas idag.

När jag var barn hade vi en fiskebåt upplagd i stadsparken. Vi barn, flickor och pojkar, gjorde upptäktsfärder runt hela jordklotet med den. Vi var sjörövare, vikingar, sjökaptener, fiskare och ostindiefarare. Vår fantasi hade inga gränser. Ibland hamnade vi på en öde ö och fick utforska djungeln med vilda djur.

Mina barn brukade vid dåligt väder vända upp-och-ner på soffbordet. Det blev deras fartyg som de utforskade världen med.

Nu läser jag om förskolan som planerade att köpa in en stor brandbil som skulle ha dominerat utemiljön. Men beslutet stoppades av chefen! I ”normkritisk” anda sågs en koppling mellan brandbilen och det manliga. Att det hade kunnat vara en poäng att på ett så tidigt stadium introducera brandbilar som en naturlig del av flickors värld verkar inte ha slagit någon. Tänk så många fantasifulla utfärder barnen hade kunnat gör i sin brandbil och hur många hjältedåd de hade kunnat utföra. Men sådant tycks inte genuspedagoger förstå! Fri fantasifull lek ska inte tillåtas. Alla ska bli könslösa och likriktade varelser utan eget kreativt tänkande. Är det så barn ska rustas inför framtiden?

Samtidigt läser jag om att i Gävleborgs län medicineras nästan var tionde pojke mot ADHD. Det är nästan dubbelt så många som snittet och flest i landet. Är detta vettigt? Vad har hänt med ett land som inte låter barn leka och fantisera men stoppar dem fulla med ADHD-medicin istället? I en annan artikel läser jag:

”En Sydkoreansk studie har undersökt adhd-läkemedels påverkan på hjärtat. I studien ingick 150.000 barn och ungdomar som använder adhd-läkemedel. Av dem hade drygt 1.000 fått påverkan på hjärtat. Det handlar om läkemedel som innehåller metylfenidat, som exempelvis Concerta och Ritalin gör.

– Metylfenidat har en stressande effekt på hjärtat och höjer hjärtfrekvensen. Det är en belastning för hjärtat. Har man då dålig blodförsörjning till hjärtat kan de medföra en ökad risk.”

Jag hörde för några år sedan på ett TV-program. En orolig mamma frågade om det var nödvändigt att ge sonen ADHD-medicinen. Läkaren svarade att hon borde ge sonen medicinen under skolans terminstider – för att det skulle fungera i klassrummet – men kunde göra uppehåll under skolloven! Det är alltså så att barn ska stöpas till fogliga medborgare utan egna idéer. De som protesterar ska medicineras för att infoga sig i kollektivet – även om detta kan ge t ex hjärtproblem.

Samtidigt hör jag bekymrade röster på TV:n om att vi övermedicinerar D-vitamin! Det känns löjligt när ingen reflekterar på övermedicinering av ADHD-medicin!

Men jag kan ändå hålla med om detta med D-vitaminet. Vi får detta naturligt via sol, fet fisk, mjölk produkter och ägg. Förr var barn ute och lekte – eller jobbade – i friska luften. De satt inte inne med sin mobil, surfplatta eller datorskärm. De drack mjölk – för inga veganer hade talat om för dem att de drack kalvarnas mat. De fick en sked fiskleverolja – senare AD-droppar – varje dag. De åt ägg – för ingen hade inbillat dem att det var hönsmens. Dagens barn får alltså inte i sig tillräckligt med D-vitaminer utan måste ha ett tillskott. Dessutom har vi den nya gruppen med mörkare hudpigment som har svårt att ta upp D-vitaminet – speciellt då många av dem bär heltäckande klädsel.

Att inte låta barn vara barn och leka fritt utan påverkan av genuspedagoger, att låta den nya tekniken bli barnvakt istället för att låta barn vara ute i naturen, att medicinera symptom istället för att åtgärda det som skapar symptomen och att låta virrhjärnor inbilla barnen dumheter är ingen bra start för de unga. Hur kommer de att kunna klara av resten av sitt liv? Hur kommer de att kunna uppfostra kommande generationer? Har det svenska samhället någon framtid?