Öppna landskap

Jag, som trivs bäst i öppna landskap, åkte bil från ostkusten nästan hela vägen till västkusten för några dagar sedan. Jag åkte genom samhällen, småländska mörka skogar , betesmarker för nötkreatur, hästar och får samt odlingsmarker.

Det känns skönt att det levande landskapet finns kvar trots alla miljötalibaner, propagandister, lobbyister och veganer – trots de som säger att vi inte ska äta kött och framför miljöskäl för detta. Vi behöver djuren till att beta av marken och för att gödsla den annars växer den snart igen med mörk tät skog. Vi behöver djur för att kunna driva ett ekologiskt jordbruk – för att få gödsel och balans. Växtligheten behöver CO2.

”De svenska hagarna är mycket artrika. Det är våra tamdjurs betande som har gett denna mångfald. Hagmarker är ett exempel på ett kulturlandskap i perfekt biologisk balans och något som vi uppfattar som genuint svenskt.

Idag är många av arterna kraftigt hotade. Om de betande djuren försvinner så tas marken över av sly eller planteras med gran. Livsmiljön för alla de arter som är beroende av djurens betande förändras drastiskt.

Det är därför svårt att förstå varför Svensk Mat- och Miljöinformation anser att naturbetesmarker har ”stor negativ miljöpåverkan”.

Hur mycket naturbeteskött kan vi producera i Sverige?

I Sverige har vi drygt  2,6 miljoner hektar åkermark. För att bruka marken på ett hållbart sätt bör man använda sig av växelbruk. En viktig del i växtföljden är att odla vall.

Det här betyder att vi i Sverige kan ha ca 1,3 miljoner hektar vall per år. Det ger, utan att minska ner på odling av grödor för mänskligt bruk, vintermat till ca 2,6 miljoner nötdjur. På sommaren betar djuren i naturbetesmarker.

Om ett nötdjur slaktas vid två års ålder så ger det ca 300 kg slaktvikt. Slaktvikt är kött inklusive ben och är det som Jordbruksverket redovisar. Med 1,3 miljoner slaktade naturbetesnöt per år, så blir det ca 390 miljoner kilo kött.

Det skulle kunna ge varje svensk 40 kilo nötkött per år, beräknat på slaktvikt. Idag äter vi ca 25 kilo nötkött. Import medräknat.”

Detta läser jag i en artikel om hållbart lantbruk. Som det är nu är vi beroende av den import som vi har av livsmedel. Vi skulle kunna öka självförsörjandegraden om vi satsar mer på småbrukarna. det är småbrukarna som håller vårt landskap levande. Vi behöver det öppna landskapet med djur och natur! Vi behöver en levande landsbygd!

Storstadsmänniskorna  tror att de vet allting och vill bestämma över resten av befolkningen. Men det är inte de som producerar livsmedel, skog, papper, olika metaller osv. De är inte närande – snarare tärande!