Dan Brown och förbjudna tankar ifrågasätts.

 

Tankar föds hos en del av befolkningen när de läser vissa böcker. Böckerna är kanske sågade av vissa kritiker vad det gäller det språkliga innehållet som kanske inte faller kultureliten i smaken. Det som är viktigt är att budskapet når fram. I det här fallet gäller det den globala överbefolkningen där kanske kritikern har insett vad det verkligen är frågan om men konstaterar att kärnan  i budskapet inte kommer att diskuteras i de offentliga rummet. Kan det kanske bero på att politikerna och journalisterna inte vågar ta tag i frågor som är politisk infekterade men kan vara ett diskussionsunderlag. Problemen staplar upp sig både för beslutsfattare och befolkningen om man inte har förmågan att se verkligheten. Verkligheten är grym men kan tacklas med synt förnuft och kanske ibland med mer hårda nypor än vämjelig snällism som kan innebära negativa konsekvenser.

”Och det är synd, för bokens centrala fråga, jordens galopperande överbefolkning, är intressant och brännande. Det är bara det att ”Inferno” knappast kommer tas emot som ett debattinlägg.”

Om man läser en populär bok som de flesta förväntar sig ha ett innehåll av dramatik kanske man bör vara så begåvad att man inte missar budskapet.  Budskapet är att med vetenskapens hjälp reducera världens befolkning. (Jag rekommenderar boken för de som vill fördjupa sig)

Att tillse relevanta lösningar när produktionen av livsmedel inte harmoniserar med det lokala utbudet är ett stort problem. Att vi för tillfället i Sverige inte har förmågan att föda en befolkning i ett krisläge, då utan import borde alla politiker tänka över.

Vår nuvarande industriella produktion av livsmedel skapar stora problem.

”Matfundering ; hur länge  kommer det att fungera att föda upp djur i så onaturlig miljö och att de måste proppas fulla med antibiotika för att överleva? Grisar står inomhus på ett slags gallergolv där exkrementer för att sedan spolas ut.”
Även gräsätande nötkreatur hålls ofta inomhus . Om elektriska systemet slås ut dör alla djur .
Förr eller senare dyker det nog upp en ny antibiotikaresistent bakterie som slår ut grisar , nöt & fjäderfä samt smittar massor av människor.” ( inlägget gjort av en annan person)

Att svenska politiker älskar stordrift vad det gäller all verksamhet har jag full förståelse för. Det är endast deras enkla sätt att få in skattemedel och kunna styra en hel befolkning enligt lättjans lag. Men det skapar ett lidande hos både människor och kreatur

Vi svenskar lever kanske i ett visst överflöd vad det gäller monetära resurser och kan köpa olika produkter på världsmarknaden. Men hur länge kan vi lita till den här gyllene situationen? När viktiga transporter uteblir och vi saknar en inhemsk produktion får vi svälta. Det gäller då att se om sitt hus och ha en framförhållning. inte endast de rekommenderade 72 timmarna utan i flera månader. Att ha förtröstan till nuvarande politiker och deras förmåga att planera den fortsatta samhällsutvecklingen är inte något som jag har förtroende för.

Det gäller att planera och att i sin egen omgivning skapa säkerhet. Ett starkt civilsamhälle är bättre än att vara beroende av vissa politiska beslut som skapas på central nivå.

Vi bör inse att makten utgår från folket och dess kunskap och inte från demagoger som använder demokratin som en murbräcka för att nå sina egna egoistiska syften.

 

 

 

 

Öppna landskap

Jag, som trivs bäst i öppna landskap, åkte bil från ostkusten nästan hela vägen till västkusten för några dagar sedan. Jag åkte genom samhällen, småländska mörka skogar , betesmarker för nötkreatur, hästar och får samt odlingsmarker.

Det känns skönt att det levande landskapet finns kvar trots alla miljötalibaner, propagandister, lobbyister och veganer – trots de som säger att vi inte ska äta kött och framför miljöskäl för detta. Vi behöver djuren till att beta av marken och för att gödsla den annars växer den snart igen med mörk tät skog. Vi behöver djur för att kunna driva ett ekologiskt jordbruk – för att få gödsel och balans. Växtligheten behöver CO2.

”De svenska hagarna är mycket artrika. Det är våra tamdjurs betande som har gett denna mångfald. Hagmarker är ett exempel på ett kulturlandskap i perfekt biologisk balans och något som vi uppfattar som genuint svenskt.

Idag är många av arterna kraftigt hotade. Om de betande djuren försvinner så tas marken över av sly eller planteras med gran. Livsmiljön för alla de arter som är beroende av djurens betande förändras drastiskt.

Det är därför svårt att förstå varför Svensk Mat- och Miljöinformation anser att naturbetesmarker har ”stor negativ miljöpåverkan”.

Hur mycket naturbeteskött kan vi producera i Sverige?

I Sverige har vi drygt  2,6 miljoner hektar åkermark. För att bruka marken på ett hållbart sätt bör man använda sig av växelbruk. En viktig del i växtföljden är att odla vall.

Det här betyder att vi i Sverige kan ha ca 1,3 miljoner hektar vall per år. Det ger, utan att minska ner på odling av grödor för mänskligt bruk, vintermat till ca 2,6 miljoner nötdjur. På sommaren betar djuren i naturbetesmarker.

Om ett nötdjur slaktas vid två års ålder så ger det ca 300 kg slaktvikt. Slaktvikt är kött inklusive ben och är det som Jordbruksverket redovisar. Med 1,3 miljoner slaktade naturbetesnöt per år, så blir det ca 390 miljoner kilo kött.

Det skulle kunna ge varje svensk 40 kilo nötkött per år, beräknat på slaktvikt. Idag äter vi ca 25 kilo nötkött. Import medräknat.”

Detta läser jag i en artikel om hållbart lantbruk. Som det är nu är vi beroende av den import som vi har av livsmedel. Vi skulle kunna öka självförsörjandegraden om vi satsar mer på småbrukarna. det är småbrukarna som håller vårt landskap levande. Vi behöver det öppna landskapet med djur och natur! Vi behöver en levande landsbygd!

Storstadsmänniskorna  tror att de vet allting och vill bestämma över resten av befolkningen. Men det är inte de som producerar livsmedel, skog, papper, olika metaller osv. De är inte närande – snarare tärande!