Den svenska miljöpiskan

När vi kom hem från Spanien väntade en räkning på renhållning. Det väckte mina tankar på skillnader mellan miljötänkande i Sverige och Spanien.

I Spanien var 4 containrar utplacerade på gatorna – ca vart 3:dje kvarter. Den ena var till för glas – färgat och vitt blandades -, en för vattenflaskorna av plast och petflaskor, en för plast- och plåtburkar och flaskor inkl öl- och läskburkar samt den sista för vanliga hushållssopor. Pappkartonger eller andra skrymmande föremål ställdes bredvid. Behållarna tömdes flera gånger per dygn. Det var rent och snyggt trots behållarnas placering på vanliga gator. Papperskorgar fanns uppsatta med jämna mellanrum .

I Sverige får vi leta efter papperskorgar. Vi har restriktiva regler om sopsortering och långt till återvinningsgårdarna och grovsoporna lämnas på speciella återvinningsgårdar med begränsade öppettider. Vår soptunna töms varannan vecka – om vi själv har ställt ut den på gatan och vänt den rätt. Vi har ett återvinningssystem för öl- och läskburkar samt för petflaskor. Vi har alltså en komplicerad sophantering och ser skräp överallt på våra gator.

I Spanien är inte grönsaker, frukt eller konditorivaror inplastade. Kunden tar på sig en engångsplasthandske, plockar själv ner i plast- eller papperspåse och väger och prismärker. Det går åt mängder av plasthandskar men är hygieniskt. På detta sätt får kunden valfrihet. Den som vill ha 2 eller 3 småkakor behöver inte köpa en hel förpackning. Ingen behöver hitta en rutten persika i förpackningen. Bra system tycker jag!

Miljötalibanerna har sedan 1970-talet piskat svenska folket med olika pålagor. Vi har tvingats in i vårt komplicerade sopsorteringssystem och har själv fått betala det med olika miljöavgifter. Trots det fortsätter de att kräva mer och mer av oss. Vi ska sortera mer och mer, bli beskyllda för att kasta för mycket mat, energispara, använda fairtrade, köpa ekologiskt, äta mindre mängder kött, dricka mindre mängder mjölk samt till på köpet ta ansvar för och betala för hela världens sophantering.

Vi utnyttjas till max av dessa miljötalibaner. Vi utför jobbet men vad får vi tillbaka? Jag vill inte vara med längre! Med 40 år av miljömedvetenhet slår jag bakut! Nu bryr jag mig inte längre – är inte så noggrann med sopsorteringen längre och gör som jag vill. Jag har ingen lust att släpa sopor över halva stan till återvinningsgården. Jag får ju ändå betala och det är andra som tjänar pengar på min miljömedvetenhet.