Mångkultur är ett tecken på politiskt förfall

 

 

Att svenska politiker inte är de som har mest fingertoppskänsla vad det gäller sin egen befolknings krav bör alla hålla med om.

Att skriva in i grundlagen att vi ska vara ett mångkulturellt samhälle är minst sagt ett gigantiskt svek mot den svenska befolkningen, de som dessutom får stå för notan för svenska politikers tillkortakommanden vad det gäller att utöva politik.

Att vi de senaste decenniet har begåvats med psykopater borde var och en rättskaffens människa inse. Normala politiker som har ett demokratiskt sinnelag är måna om att den befolkning de har äran av att representera mår väl och har förmågan att förkovra sig och vara samhället till gagn. Att som vissa som Göran Persson predikade att vi ska vara en kunskapsnation samtidigt som man tar in inte mer begåvade personer kanske mer obegåvade håller inte.

När ska man som samhälle kunna tillgodogöra sig deras ringa kompetens. Att vara en socialbyrå för hela världens befolkning innebär endast att våra ”uppfinningsrika” politiker har mäktat med att belasta det svenska folket med en internationell skatt. Den skatt som innebär att de kan skumma grädden av mjölken och ge sig själva feta arvoden och gedigna pensioner. Det är nu på tiden att vi det svenska folket sätter ned foten och inte år efter år ger besuttna politiker de här förmånerna. Inom skål och vägg skrattar hela 7-klövern åt de som inte inser att vi blir bedragna. Drottning Kristinas överlåtelser till Adeln av det svenska folkets gemensamma tillgångar är endast ett litet vågskvalp mot vad nutida svenska politiker utsätter svensk befolkning för, det är mer av en ekonomisk tsunami.

Vi svenskar har alltid litat på överheten. Den nuvarande ”överheten” är vald i demokratisk ordning men härskar som översittare.

Deras utopier vad det gäller mångkultur bör begravas å det snaraste annars kommer Sverige som nation att gå under. Att som vissa kommuner sälja ut sina tillgångar och låna upp till resten för extreminvandringen för att svenska politiker på nationell nivå inte tar sitt ansvar är en stor skandal.

En skrupelös person som tjänar på politikernas som tjänar på politikernas dåliga omdöme.

 

(fortsättning följer så klart, ”makteliten” kommer aldrig att ge sig och inte jag heller Olof Lundqvist)

Sjunger Birgitta Ohlsson på sista versen som politiker ?

 

 

Min sambo och jag har engagerat oss på olika kommentarsfält i ett antal år.

Vi kan börja med SVT-debatt som nu är nedlagt. Det stora mediala komplexet styrt av politiker. Resten kanske vi kan lämna därhän eftersom de med tiden föll som dominobrickor.

Där mötte vi extremfeminister  som vi från början insåg vara som kacklande hönsgård.

Vi poängterade från början klart och tydligt att vi inte ville vara hackkycklingar i en extrem feministisk miljö utan ville endast ha en sund debatt. Men oavsett vad debatten rörde sig om ville de alltid ha in ett feministiskt perspektiv.

Men tyvärr togs inte budskapet emot på ett positivt sätt,  motparten ville inte för allt i världen ha oss i sin som de såg det privata bur sanktionerad av Public service.

Men skam den som ger sig, vi blev kvar . Efter hand insåg vi att de hade sin egen agenda och det var öht inga argument som bet på dem. En av dessa superfeministers hjältar var  Elin Wägner. Erland Lageroth. Eva Moberg, med flera historiska gestalter som personen i fråga ansåg som för henne vara husgudar som inte kunde kritiseras.

Att skriva långa meningslösa drapor med tio rader utan en punkt var hennes favoritverk. Då ansåg hon ändå att hon var en akademiker av guds nåde. Det hela innebar att allt fler avvek från det här kommentarsfältet för att de insåg att de endast inte var vatten värda för de här feministerna. Vi fick bra hjälp av en person som jag högaktar med sin förmåga att ironisera över feministernas tillkortakommanden.

Att det här kostade för mycket i längden för SVT  eftersom de var tvungna att anlita en extern moderator kan man förstå. De som modererade var IS i Varberg (interaktiv säkerhet)

Till saken hör, att dessa feminister till slut kontaktade Birgitta Ohlsson för att få medhåll och för att utestänga motparten från sidan som de såg som sitt eget fönster mot omvärlden.

Deras rädsla var hela tiden att få kritik för att dras argument inte höll och att motparten skulle få andra med sig.

Vi vet nu med resultatet i handen att nationellt har det fria ordet trängt undan de som har haft monopol på yttrandefriheten.

I efterhand har nu de flesta kommentarsfält i MSM stängt ned för att de inte tål en granskning från vanliga medborgare.

Kanske en delseger för demokrati och det fria ordet.

Mvh till Public service.

Min sambo och jag står båda för att innehållet är sannt.

 

Dagens bild från JEANDER som säger mer än 1000 ord.

Utanförskap

Då och då under mitt liv har jag upplevt utanförskap. Jag har känt mig som en udda fågel som inte passar in i flocken, accepterad men annorlunda. Jag har velat vara som ”alla andra” men har inte klarat av det. Det unika i mig har tagit överhand och känt mig trygg i det!

Igår kände jag ett starkt utanförskap när jag satt på Göteborgs C i väntan på tåget som skulle föra oss hem efter vår utlandsvistelse. Under vår drygt 3 veckor långa resa har vi träffat och sett många människor. Ibland har det varit svårt att förstå språket. Men vi har förstått varandra! Inga konflikter och inga dåliga minnen. Mötena var spännande – olikheter och likheter. Alla var vi européer och vi förstod varandra. När jag igår väntade på mitt tåg kände jag mig inte hemma i Sverige och kände ingen gemenskap. Det kändes mer som att ha hamnat i en bazar i något exotiskt land. Få svenskar och/eller européer! Okända språk, olika ljud, olika kläder, olika färger och dofter osv. Jag kände att jag hörde inte hemma i detta vimmel och bland alla dessa människor. Med glädje satte jag mig på tåget och åkte hem till tryggheten och det välkända.

Utanförskap finns överallt i möten mellan människor. Det är inget som en stat, en regering, en befolkning eller enstaka personer kan göra så mycket åt. Det är mer en känsla av att inte passa in. Jag upplevde en sak när vi besökte ett vattenfallsystem i Spanien. Av integritetsskäl ville jag inte fotografera de udda personerna men kan försöka beskriva.

Fuentes del Algar som är ett naturligt vattenfallsystem i flera nivåer. Dit åker människor för att bada & dyka i strömmande iskallt vatten, i naturliga pooler och under vattenfall och naturligtvis för att titta på vattenfallen. Vi klev ombord på bussen som skulle föra oss dit för en dagsutflykt. Människor klädda i shorts och linnen och kassar med badkläder. Några hållplatser senare steg de på – 4 udda personer. En tonårskille som inte verkade vilja åka med och 3 unga kvinnor iförda färgglada fotsida kläder och slöjor. Min första reaktion var att de hade hamnat på fel buss. Men nej, de skulle besöka vattenfallet! Killen bevakade kvinnorna. De fick bara gå så att han kunde hålla koll på dem hela tiden. Mest satt han på en sten och lekte med sin mobil. En av kvinnorna tog av sig skorna och vadade över till andra sidan och gick runt en liten bergsknalle. Killen blev orolig, reste sig och spejade. Två minuter senare återvände hon och visade honom foton som hon hade tagit med mobilen.  men mest satt de på stenen och tog bilder med sina mobiler. Jag tyckte synd om dem alla 4 – killen som tydligen var tvungen att passa kvinnorna, kvinnorna som var tvingade att gå omkring i sina slöjor och fotsida kläder bland alla badare. De upplevde med all säkerhet utanförskap!

Alla människor passar inte in i alla miljöer. Alla människor upplever sin omvärld olika och alla känner då och då utanförskap!