Vilken framtid vill vi ha?

Ibland behövs det lite för att mina filosofiska tankar ska väckas. Igår läste jag den petade framtidsministerns version av varför hon fick avgå ur regeringen för två månader sedan. Jag är beredd att hålla med henne och skrev om detta dagen efter petningen.Nu vandrar dock mina tankar vidare. Hur skulle framtiden se ut om jag fick välja och hur tror jag att mänsklighetens framtid ser ut?

När jag läser dagens nyhetsrubriker så får jag inte något större hopp om någon bra framtid. Krig, bombningar, misshandel, nazistiskt klotter, gruppvåldtäkt, anlagda bränder, försök att köra över polis, skjutningar och rån, jakt på pokémon inne i kyrkor och sjukhus och på motorvägar och på järnvägar. Samtidigt vill våra politiker lägga sig i om vi röker, vad vi dricker, vad vi äter, hur vårt sexliv ser ut, hur vi bor, vad vi jobbar och naturligtvis vill de också förfoga över våra intjänade pengar. De vill också bestämma över vad vi ska tycka och tänka, Är det verkligen så som jag vill att vårt samhälle ska vara? Vilken form av framtida samhälle ger detta?

Om utvecklingen fortsätter på detta sätt ser jag en mängd parallellsamhällen. Ett samhälle som styrs av staten med järnhand och andra samhällen som bryter sig ut och blir självstyrande med andra lagar och umgängesregler. Det blir ett splittrat samhälle med en mängd oaser för den som vill leva ett gott liv.

Det finns och har nog alltid funnits en mängd parallella samhällen – sekter, grupper och kollektiv – som står utanför samhället. Detta kan vara på gott och ont! I varje sådan grupp kommer det att utkristallisera sig en ledare. Om denna ledare har bra idéer, är demokratisk, är lyhörd och känner omtanke om de andra så kanske parallellsamhället fungerar. Men styr denna person med järnhand så  kan det bli motsatsen. Det är ingen garanti för att parallellsamhällen medför något gott. Vi har exemplen med no-go-zoner, Christiania och en mängd religiösa sekter.

Men … vilken framtid skulle jag önska? Jag tror att var och en ska få möjlighet att utforma sitt liv så som den själv vill utifrån vissa lagar och regler. Att leva utifrån etiska värderingar är inte svårt. Gör ingenting mot någon annan som du inte vill att de ska göra mot dig! I mitt idealsamhälle skulle det inte finnas brottslighet, avundsjuka, egoism, elakheter, maktmissbruk – alla skulle ta hänsyn till varandra och ta ett personligt ansvar.

Ja, jag inser att jag är naiv och lever med en dröm om en utopi! Men varför har det blivit såhär? Förr var människor upptagna med att arbeta, samla mat, bygga tak över huvudet, klä sig mot väder och vind, ta hand om sina anhöriga, … De jobbade på dygnets ljusa timmar och sov på de mörka timmarna. De hade inte tid att tänka ut elakheter eller leka. De blev tvungna att förlita sig på varandra.

Är roten till det onda vårt välstånd? Är det brist på sysslor som föder dumhet, oförstånd och elakhet? Har förskolan och skolan misslyckats med att inpränta etik och moral hos de unga? Varför anser politiker att de har rätt att spendera större delen av våra inkomster? Varför bryr politikerna sig mer om sin egen makt än om vår vilja? Varför ska vissa leva på bidrag och inte bidra med något medan andra ska jobba och slita utan att få något extra.

Om mänskligheten fortsätter i den anda som den gör nu så tror jag att den kommer att förinta sig själv! Men jag behöver ju inte bry mig. Jag lever ju nu! Denna egoistiska tanke har alltför många idag. De lever sitt liv i sus och dus utan eftertanke. Jag anser dock att varje människa måste ta ansvar för och förvalta sitt liv på bästa sätt utan att utnyttja andra. Det gäller oss alla – privatpersoner, företagare, myndighetspersoner och politiker! Vi har ingen rätt att göra varandra illa eller att leva gott på andras bekostnad!