Okunskap och propaganda vad det gäller religioner.

För det första vill jag utesluta Sveriges nuvarande statsminister Stefan Löfvén. Det beror på hans okunskap vad det gäller religioner och då främst Islam.

Islam är inte en religion utan mer en fascistisk rörelse. Olika makthavare i regionen där islam råder har nu i 1400 år använt sig av Islam för att förverkliga sina egna visioner, då med blod på sina händer.

Islams historia bygger på våld vilket den här artikeln bekräftar . Att sedan Europeiska korsfarare  stod emot  och i nutid får kritik för sitt agerande är  endast ett stort problem för de som kritiserar. Hade vi inte då klarat av den anstormningen från Islam hade kanske Europa sett helt annorlunda ut.

Att vi i nutid blir utsatta för en ny våg av det revanschistiska islam borde alla inse. Den är inte militärt överlägsen i nuläget men den är annorlunda som Khadaffi förespråkade.  Kan vi inte besegra väst med militära medel kan vi göra det med barnvagnar.

Den nuvarande strategin är att översvämma väst med vapenföra män. De som vi inte har kontroll på ö h t. Vi kräver inte ens att de har giltiga pass. Hur många av dem har varit Daesh. soldater ? Terrorn i Europa har eskalerat den senaste tiden. Hur många fler terrordåd kommer vi att få uppleva för att vi inte har kontroll på situationen ?

Att Europa har ett relativt starkt militärt försvar är ingen fördel när fienden kommer att ägna sig åt att terrorisera civilbefolkningen. Spåren från Daesh härjningar i Levanten förskräcker. Vi bör inse att de kanske använder samma taktik i Europa.

Att vi har ”huvudlösa” politiker i EU-parlamentet har vi den senaste tiden insett. Nu är frågan hur vi ska kunna försvara våra egna huvuden.

Jag kan ha fel men anser att nuvarande flyktingströmmar innehåller en hel del element som kan skada det Europeiska samhället.

Att gå i ledband

Såg just på morgon-TVn vilka filmer som jag måste se i sommar. De visade snuttar av filmerna och talade om vad jag ska tycka om filmerna. Jag har sett detta så ofta. TV och medier försöker tala om för mig vad jag ska tycka.

Stefan Löfven talar om för mig att ”tycker du fel så är du en fascist”. Peter Wolodarski skriver att det är inte demokratiskt med folkomröstningar. I hela mitt liv har jag känt att storebror har klappat mig på huvudet och sagt:”Bry inte din lilla hjärna! Vi tänker åt dig!”

Det började när jag var liten och tillbringade mina dagar på Barnkrubban när mor jobbade. Varje dag gick vi på promenad. Alla barn var tvungna att hålla i repet för att tant Anna-Greta skulle kunna hålla ordning på oss. Vi var tvungna att sova middag – om vi behövde det eller ej. Jag var tvungen att äta havregrynsgröt till frukost – trots att jag hade svårt för att svälja den äckliga gröten som bara växte i munnen. Jag var tvungen att sitta kvar tills gröten var uppäten.

 

Så har livet fortsatt! Det har alltid funnits någon ”överhet” som har velat bestämma över mig. Men jag har varit obstinat, protesterat och varit motvalls kärring. Jag har gått mina egna vägar och fattat mina egna beslut.

När medierna enigt talar om den hemske Putin och den förskräckliga Trump så letar jag efter fakta. När medierna ropar ut i sin megafon om flyktingar och ensamkommande barn så faller jag inte för känsloströmmen som de försöker förmedla. Jag går på fakta och söker fakta. När politiker säger: ”Vi måste …” sparkar jag bakut och undrar varför.

När Dan Eliasson lanserar ett blå-vitt-anti-tafs-armband undrar jag om han har tappat det lilla förstånd som han hade kvar. Kan ett sådant armband ändra på kulturer och kvinnosynen inom invandrarleden?  Eliasson kommer aldrig att kunna övertyga mig om nyttan av detta! Jag anser att hans utspel är ett hån mot svenska flickor och kvinnor. Ingen vettig människa blir väl tryggare för att de får ett armband på sig? Om han hade utrustat tjejerna med en burk vitpeppar så hade jag förstått det bättre! Eller varför inte låta invandrarkillarna hålla i repet när de går ut på stan?

Vem behövs mest?

Ibland blir jag filosofisk – som nu när jag funderar på vem som behövs mest, vilka personer som är utbytbara och vems minne som kommer att bevaras av eftervärlden.

Politikerna anser ju att de har stor betydelse. De påstår t ex att det är kaos i Europa efter Brexit och att Det är viktigt att Sverige har fått en plats i FN:s säkerhetsråd. Men är det så? Bland oss vanliga människor går livet vidare precis som vanligt. Några åker på semester, andra jobbar, en del är sjukskrivna och ytterligare andra är pensionärer. Politiker är utbytbara. Det gör ingen större skillnad när de försvinner. Det kommer nya människor som är sugna på makt. Ganska snabbt faller de i glömska.

Det är faktiskt ute i samhället som det mesta händer. Det är enskilda människor som åstadkommer något. Det är de som bygger upp företag och ger arbetstillfällen. De stora aktörerna IKEA, H&M, Skanska, Ericssons, … Det finns aktörer inom skogsindustrin, biltillverkning, metallindustri, läkemedelsindustri, … Men det finns också en mängd småföretag. Alla dessa behövs! De anställer människor, betalar skatt, kommer med innovationer  utvecklar nya produkter, hittar nya marknader, … Hur skulle vi klara oss utan dessa företag och deras ledare?

Jag tror faktiskt att de betyder mer för vårt land än vad politikerna gör. Politikerna kan bara underlätta och göra det lättare för företagen att driva sin verksamhet. Nuvarande regering gör allt de kan för att försvåra för företagen . De vill ju själv leda företagen! Men det klarar de inte eftersom de saknar visioner om ett samhälle som är bra för människor att leva i.

Ute i civilsamhället – det samhälle som  består av människor hjälper varandra utan inblandning av staten – fungerar allt som det brukar trots Brexit, FN:s säkerhetsråd och Löfvens uttalande om ”VI måste …”. Grannar, släkt och vänner hjälper varandra, hembygdsföreningar och idrottsföreningar fungerar tack vare ideella krafter.

Vem betyder mest? För mig som privatperson känns det som om sjukvårdspersonal, räddningstjänst, polis, ideella krafter, företagsledare och innovatörer mycket viktigare än vad politiker är. Men mest betydelsefulla är nog helt vanliga människor som sköter sig och gör det som de ska utan att knota. Utan oss skulle politikerna inte kunna göra sig viktiga. Det är ju vi som ser till att samhället fungerar.