Att inte förstå

Nu tävlar medierna om att beskriva Mona Sahlin-turerna. Men hon har avgått och en undersökning har inletts. Jag tycker nog att vi kan låta den ha sin gång. Tids nog får vi reda på vad som verkligen har hänt eller i alla fall en del av det som har hänt.

Det är många som har drabbats – inte bara Mona själv. Hennes familj, arbetskamrater, vänner och alla andra som har litat på henne + mannen som fick intyget och hans närstående + bostadsrättsföreningen som har lurats – alla är drabbade på något sätt. Vad tänker egentligen Mona på? Hon har ju tidigare ljugit och manipulerat. Inser hon inte vad hon gör? Idag talade någon om att hon har ett självskadebeteende. Men jag vill nog gå ännu längre. Jag vill påstå att hon påminner om en psykopat. Hon tycks anse att hon kan göra exakt vad hon vill och säga exakt vad hon vill utan att det får några konsekvenser. Om det skulle få några konsekvenser så bryr hon sig inte.

Det är egentligen tragiskt att hon gång på gång har lyckats – med sin väna röst – manipulera sig in i politiken. Ingen har velat förstå! Varje blunder som hon har gjort har bara resulterat i en offerkofta har lagts över hennes axlar. Mona har drabbats pga att hon är kvinna! Under alla år har partiet klappat henne på axeln och hjälpt henne tillbaka. Kommer de att göra det även denna gången?

Vad kommer att hända med synen på våldsbejakande extremism? Mona har ju inriktat sig på våldsbejakande högerextremism. Senaste tiden har hon tvingats att även se den våldsbejakande religiösa extremismen. Men kommer vi äntligen att kunna tala om den våldsbejakande vänsterextremismen – nu när Mona inte kan påverka detta? Kommer vi att kunna använda ordet extremism för de verkliga extremerna och inte för helt vanliga människorna som ser verkligheten som den är? Är det kanske så att Mona är extrem och har odlat myten om vem som är extremister och att övriga politiker har slukat detta med hull och hår?