Vården – en bit av vår välfärd.

Landstingen brottas med stora problem. Det är lite svårt att förstå eftersom vi har under många år har kunnat läsa att vårdpersonalen åker till Norge för där tjänar de mer. Nu läser jag att de svenska landstingens samlade kostnad för inhyrd personal 2015 blev nästan fyra miljarder kronor, drygt en halv miljard mer än 2014.

Vad beror det på, att sjukvården måste vända sig till bemanningsföretag för att få personal? Kalmar län har t ex stora problem att rekrytera sjuksköterskor. Enl Barometern: ”Just nu söker vi 26 sjuksköterskor, av dessa tjänster är 23 heltid. Dessutom ger vi ett specialerbjudande till nyutexaminerade sjuksköterskor som kan tänka sin att ta en tillsvidaretjänst på sjukhuset i Västervik. Ett erbjudande som innebär 25 000 kronor i månaden i ingångslön, möjlighet att prova att arbeta på flera vårdavdelningar innan man bestämmer sig för vilken tjänst som passar bäst. Dessutom utgår en premie på 36 000 kronor efter tre års anställning.”

Det borde vara lockande! Varför kan de inte rekrytera? Har det något med anställningsförhållande och arbetsbörda att göra? Vi vet ju att det bor fler människor i landet än någonsin. Fler människor som kommer från olika länder med olika språk, kultur och religion! Politiska beslut har gett alla rättigheter till vård. Vad ställer det för krav på personalen? Tid som skulle användas i vården får kanske läggas till språk- och informationsproblem. Vi vet också att våldsbrotten ökar vilket bör öka arbetsbelastningen inom sjukvården. Arbetsmiljön lär också ha blivit sämre eftersom många sjukhus tvingas att kalla in väktare och polis.

Det är kanske inte attraktivt att arbeta inom vården i Sverige? Sjukhusen har ju blivit en otrygg arbetsplats! Personalen blir stressad av denna otrygghet. Det finns säkert en del av personal som känner frustration över att arbetets innehåll förändrats och att de saknar tid åt alla patienter. Följden blir naturligtvis sjukskrivningar eller uppsägningar.

Med andra ord hopar problemen sig pga de öppna gränserna! Det drabbar naturligtvis oss medborgare. På många orter är det långa väntetider för ”vanliga svenskar” att få vård. Hur ska politikerna lösa dessa problem?