Problem

Intelligens? Hur mäter vi den och hur tar vi vara på den?

Att vara intelligent innebär ju också att vara intelligent nog att se sina egna begränsningar. Ingen människa kan ju veta allting eller vara bra på allting. Även om vi är experter på något så upptäcker vi kanske så småningom att våra kunskaper måste revideras! Den som inte inser det har alltför stor tillit till sig själv!

Vi har många exempel på detta. Ett kan vara vår statsminister som alltför ofta uttalar sig om saker som han inte borde göra men tiger när han borde tala. Utrikesministern borde också tänka efter före. Arbetsmarknads ministern håller sig till önsketänkande istället för fakta. Samma sak gäller bostadsministern och finansministern och utbildningsministern och … och …

Men det är ju inte bara regeringen som pratar utan substans. En stor del av deras och mediernas sk experter gör samma sak t ex Expo, Mona Sahlin, Henrik Arnstad, Jerzy Sarnecki och Ulf Bjereld. Om de har substans så använder de sina kunskaper på fel sätt – enbart för att uppnå ett visst syfte!

Vi som har lite intelligens kanske genomskådar dem! Men hur är det med alla som tror på politiker, medier och experter? De som inte själv har förmågan att analysera vad som är sant? De som tror att vårt land är en fridfull oas – för det har ju experterna sagt?

Tyvärr är det så att de som hörs och syns mest vet oftast minst! De som uttalar sig självsäkert utan eftertanke har egentligen ingenting att säga! De som pratar, pratar, pratar saknar insikt! De som aldrig är beredda att revidera sina utsagor är lögnare! Att tvivla på sig själv och de utsagor man gör är ett sundhetstecken!